Kvällshumör

Det är svårt att inte bli irriterad när folk är korkade och motvalls. Kan i och för sig även vara mitt eget fel, eftersom jag gärna vill att folk ska gå med på mina idéer och jag därför lätt blir burdus. Men det är irriterande när jag faktiskt försöker göra bra saker, som jag inte kan genomföra på egen hand. Oh well.

Är på lite dåligt humör så här på kvällskvisten. Jag piggar upp mig genom att lyssna på Kåldolmar & Kalsipper med Nationalteatern. Det är alltid bra.

Läs även andra bloggares åsikter om kåldolmar & kalsipper, nationalteatern, irritation, projekt, dåligt humör, uppiggning

Förståelse

”Don’t be uptight ’cause I loved you last night, right?”

Ibland får the Cardigans verkligen till det. Den här textraden slog mig i huvudet när jag var på väg hem från Imagicon i natt. Jag skulle vilja visa den för vissa personer, och förklara att detta, det här vill jag att du ska tänka på när du har med mig att göra. Kärlek är fantastiskt och underbart – men ”uptight” är inte bra.

• Försök inte skuldbelägga mig för min kärlek, för jag kommer inte skuldbelägga dig för din.
• Försök inte kontrollera mig, för jag försöker inte kontrollera dig.
• Respektera mig, för jag vill respektera dig.

Men jag är för feg, som vanligt. Jag vågar inte vara så explicit när det väl har passerat en viss gräns. Problemet är att inse vilka människor som förstår, vilka människor som vill förstå samt vilka människor som inte förstår.

”All you need is love.” Yeah right.

Läs även andra bloggares åsikter om the cardigans, the beatles, imagicon2, all you need is love, kärlek, relationsanarki, relationer, respekt, kontroll, skuld, låttexter, hjärtat

Ideellt engagemang

Det är lustigt hur svårt det kan vara att arrangera saker. Just nu försöker jag t.ex. styra upp ett flertal projekt inom den fantastiska organisationen Sverok. Som att se till att det händer någonting på Almedalsbiblioteket i Visby under Nationella Spelveckan (v. 44). Det går sådär… Men förhoppningsvis lyckas jag genomföra något i alla fall.

Sen försöker jag ju göra en bunt saker inom Forodrim också. Inte det lättaste det heller, det är så lätt att saker bara rinner ut i sanden. Tröttsamt men också lärorikt, är väl vad jag får sluta mig till. Min människokännedom ökar något ofantligt bara genom att jag försöker…

När jag nu själv försöker arrangera saker, stiger även min beundran för dom som faktiskt lyckas. Dom som kämpar emot människors ingrodda lathet och lyckas genomföra arrangemang som inte bara är bra, utan ibland helt fantastiska. Det är då man blir glad över att hålla på med sånt här.

Läs även andra bloggares åsikter om sverok, forodrim, almedalsbiblioteket, nationella spelveckan, arrangemang, ideellt arbete, engagemang, projekt, projektledare, eldsjäl

Frisk?

Idag gick jag på mitt sista återbesök på öppenpsykiatriska. Blev friskförklarad, utvärderade och ska trappa ut medicinen. Känns konstigt. Har ju traskat där fram och tillbaka i ett och ett halvt år… Gått på medicin i ca 15 månader… Och nu är jag frisk?

Det är coolt. Jag mår bättre. Samtidigt är det skrämmande, för nu har jag ju ingenting att skylla på längre. Den där bekväma ursäkten finns inte längre – men samtidigt har jag inte behövt en ursäkt på länge. För jag mår bra. Tillräckligt bra för att klara mig och för att kunna ta mig uppåt på egen hand.

Det som står skrivet på min lilla anslagstavla är: Pour le moment c’est tranquille. Je suis libre. (För stunden är det lugnt. Jag är fri.) Det uttrycker det rätt bra, faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om depression, medicin, anti-depressiva, frihet, ursäkter, friskförklarad, öppenpsykiatrin, frisk, må-bra

Highspeed

Ibland är det läskigt hur snabbt saker förändras. Hur plötsligt saker händer, utan att man kan stoppa dom. Tänker på det nu, p.g.a. att en väns pappa voltade med bilen i torsdags, och därmed numera är helkroppsförlamad. Hur snabbt någonting förstör ett helt liv. Samma känsla jag kände förra sommaren, när mormor plötsligt fick en hjärtattack och dog. Samma känsla som den av min pappas studenter måste ha haft, när han klantade sig lite på fyllan och därför nu är helt förlamad (han dök i vattnet och råkade dyka på en sten). Vi är så svaga, egentligen. Det krävs så fruktansvärt lite för att skada oss.

Morbida tankar så här på kvällskvisten. Men det är lite så mitt liv känns just nu. Allting rör sig framåt, och sen plötsligt kommer det ett ryck och allting tar ett skutt och man känner inte igen sig. Allt är förändrat. Det är läskigt att tänka att det är så lätt för oss att dö, det är snarare att vi lever som är det konstiga.

Nä, nu ska jag sluta vara morbid. Om några timmar går båten till Gotland. Jag har en känsla av att jag har glömt en massa saker, men förmodligen inbillar jag mig bara. Två väskor, en till första halvan av veckan och en till andra. Jag har ingen aning hur det här kommer bli, faktiskt. Vi får helt enkelt se!

Gotland

Snart dags att åka till Gotland igen. Lustigt, jag minns precis hur det var förra året… Då hade mormor ännu inte dött, men jag mådde skit ändå. Sen, mitt under veckan, dog hon. Man kan inte påstå att det blev bättre av det direkt…

Skriver packlistor och packar samtidigt, tror jag börjar få rätt bra ordning nu. Har gjort en väska till första halvan av veckan, och en väska till andra halvan. Håller även på och skriver listor till Frankrike-resan, i och med att jag bara mellanlandar hemma i ca ett dygn… Förhoppningsvis hinner jag då tvätta lite innan jag ska iväg igen

Vi i styrelsen hade ju tänkt vara bekväma och åka en båt vid 11, men icke. I och med färjekrocken har vi blivit ombokade och tar därmed en båt kl 4.50 i stället. Suck. Jag är visst inte gjord för att åka dom bekväma båtarna… Även hem åker jag en obekväm båt, men den är bättre än den här. Den åker nämligen 3.30 från Visby och är i Nynäs vid 7 ungefär. Eftersom det är mycket bättre kommunikationer i Visby-änden föredrar jag den varianten

Känner att jag är rätt trött, sov bara fyra timmar i natt och sen har jag jobbat 9 timmar – därför blir inte det här så sammanhängande. Det känns som om jag inte skrivit något riktigt inlägg på jättelänge. Men det kommer väl. Det är inte det att jag har brist på inspiration, men den försvinner liksom så fort jag sätter mig vid datorn… Oh well. Ska nog powernappa lite nu.

Och jag orkar faktiskt inte etikettera det här inlägget. Synd!

Virrvarr

Det känns som att mitt huvud bubblar och kokar, så mycket jag vill göra och säga och skriva och prata och sjunga och dansa och hitta på… Jag fladdrar mellan saker, försöker samla mig till att åstadkomma någonting. Söker jobb, letar lägenhet, drömmer om framtiden…

Jag är helt enkelt mitt uppe i livet. Jobbar om dagarna och drömmer om nätterna. Läser och leker och läser igen. Tiden går och snart är sommaren slut känns det som, trots att det fortfarande bara är juli.

Allting går så snabbt, och tiden räcker liksom inte till. Konstigt det där! Och alltid när jag har saker jag vill skriva här har jag ingen dator i närheten

Och nu kom farsan in och tyckte jag skulle plocka undan mina kläder, så jag får väl göra det… I’ll be back.

Läs även andra bloggares åsikter om virrvarr, flum, osammanhängande, frihet, liv, jobb, framtiden, tiden, drömmar

Sommar!

Ja, nu är jag vuxen. I fredags tog jag studenten. Tiden fram tills dess har varit en enda lång ångestperiod, vilket har gjort att jag har skrivit alldeles för lite generellt, inte bara här. Men nu är jag klar! Det enda som är kvar är att få betygen, vilket sker nu på onsdag.

Idag har jag varit och röstat, för första gången. Det kändes som en bra start på det officiella vuxenlivet. För trots att jag känner mig som en vuxen – herregud, jag är ju 20 år! – har jag alltid suttit fast i ”jag går på gymnasiet”. Men nu är det slut med det. Och jag vet, jag vet att vuxenlivet är hårt och jävligt och att gymnasiet är den lättaste perioden i ens liv och blablabla. Det spelar ingen roll. För nu är jag fri. Däremot inte fri i betydelsen ”arbetslös”, vilket har inneburit en så stor lättnad nu under vårterminen. Jag har ett arbete, vilket har gett mig möjligheten att verkligen njuta av att skolan tar slut.

Och det ger mig chansen att ha sommarlov, på riktigt Så nu ska jag gå ut och njuta av solen, kanske äta en glass eller två, och tänka på att nu NU är jag FRI! Hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om jag, orange, studenten, gymnasiet, frihet, känslor, vuxen, planering, ångest, rösta, eu-valet, solsken, sommar, hurra

Tematrio: Nobelpristagare

Snubblade in på en ny blogg: Lyrans Noblesser, som just idag (!) startade en ny utmaning om böcker – tematrion. Denna första tematrio handlar om nobelpristagare, och tanken är att man ska välja ut tre favoritböcker skrivna av nobelpristagare. Allt som har med Nobelpris att göra är naturligtvis oemotståndligt, så jag hakar på

1. Min första stora kärlek bland Nobelpristagare måste nog bli Samuel Beckett, som fick priset 1969. Människokännedom, absurditet, livet… Han fångar allt. Dessutom älskar jag hans avskalade språk. Favoritpjäsen blir nog Fin de Partie (Slutspel), men flera andra ligger strax därefter…

2. Nästa pristagare är T.S. Eliot, som erhöll sitt pris år 1948. Hans dikt The Waste Land läste jag för ett år sedan i skolan, och jag föll direkt. Djupet, ordbyggandet och intertextualiteten – jag är fast!

3. Här blir det tajt mellan Snö av Orhan Pamuk (2006) och Huis Clos av Jean-Paul Sartre (1964), så jag låter båda få vara med även om det är mot reglerna Snö gjorde mig oerhört nyfiken på att läsa mer av Pamuk, och jag älskar landskapet som målas upp i boken. Han har ett detaljsinne som jag tycker om, han skriver böcker jag kan gräva ner mig i. Huis Clos är enligt mig Sartres bästa pjäs. Oerhört stark skildring av helvetet och vad vi människor egentligen är, och kan vara, mot varandra.

Jag lyckades inte riktigt hålla mig till tre, men jag hoppas att det inte gör för mycket Har införskaffat flera nya Nobelpristagare att läsa (Saramago, Grass, Martinson), så förhoppningsvis kommer det lite rapporter så småningom!

Läs även andra bloggares åsikter om tematrio, bokblogg, bloggutmaning, nobelpristagare, nobelpris, litteratur, samuel beckett, fin de partie, t.s. eliot, the waste land, orhan pamuk, snö, jean-paul sartre, huis clos, josé saramago, günter grass, harry martinson, böcker, att läsa

Invasion av barn

I helgen jobbade jag för första gången sedan vi öppnade efter renoveringen. Kaféet har blivit skitsnyggt! Vi har nu en jättefin disk ute i museirummet, så vi har blivit synligare. Vissa saker har blivit aningens mer praktiska, även om vissa andra har blivit mer opraktiska. Det är kul att få lite nya grejer att jobba med! Jag älskar den nya espressomaskinen t.ex. Det är så skönt att ha en som fungerar! Den nya kassaapparaten däremot, phew! Nu börjar jag lära mig hur den fungerar, men den lurar mig fortfarande… Nåja, det blir en del felkvitton så här i början…

I lördags hade muséet invigning av den nya Bubbelkammaren, så vi stängde kaféet halv två för att förbereda för invasionen kl tre. Smakisar, bullar och muffins, kaffe och te, laddades upp på två buffébord, och sen var det bara att vänta på barnhopen. Sjukt många barn! Det kändes lite ovanligt att arbeta med en massa folk i knähöjd som vimlade omkring, men det var rätt kul! Fick däremot upp ögonen för hur ouppfostrade föräldrar kan vara… Samt barnen förstås, men föräldrarna är värst. Det är ju trots allt meningen att dom ska veta bättre.

I söndags hade vi inte en fullt så stor invasion, men det var ändå familjedag så det trillade in ganska många barnfamiljer då med… Fullt ös hela dagen, höll på att somna på soffan när jag kom hem vid halv sex. Vi hade så mycket folk så jag inte kunde äta lunch förräns vid fyra på eftermiddagen. Men det gick överlag bra, även om en massa saker tog slut.

Överlag en mycket bra helg, det var kul att vara tillbaka på jobbet igen! Jag gillar verkligen mitt jobb, just för att det är så omväxlande Det händer alltid en massa intressanta saker, och jag får reda på olika intressanta grejer som händer runt om. Samt förstås alla roliga människor som jag får träffa!

Läs även andra bloggares åsikter om nobelmuseet, kafé satir, renovering, invigning, bubbelkammaren, invasion, barn, småbarnsföräldrar, ouppfostran, familjedag, bullkalas, jobb, slutkörd, utmattande, intresse, engagemang