Les maudits français

På lektionen igår lyssnade vi på låten Les maudits français av den kanadensiska sångerskan Lynda Lemay. Fantastiskt rolig och gulligt ironisk. Fick även min far att lyssna på den, han hade tydligen lite problem att hänga med i quebec-slangen Den verkar inte finnas på youtube, tur att spotify finns!

(Okej, jag ska inte säga något, jag hade också problem med vissa av orden…)

I alla fall fick den här låten mig att sakna Quebec och Kanada något otroligt. Jag saknar deras språk, älskar hur Lemay uttalar orden. Kan inte sluta lyssna… Vill åka dit igen! Kändes väldigt passande att jag råkade ha min Montréal-tröja just igår. Vive la Quebec et les quebécois!

På tal om franskheter, så har jag nu blivit invald i styrelsen för L’association franco-suédoise vid Stockholms Universitet. Vi får väl se hur det går.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholms universitet, lynda lemay, singer/songwriter, les maudits français, kanada, quebec, dialekt, slang, montréal, franska, frankrike, franska föreningen, l’association franco-suédoise, styrelse, engagemang

Det var det där med självförtroende…

Idag fick mitt självförtroende sig ytterligare en knäck. En knäck som det inte hade behövt.

Ett visst område av mitt liv har sjukt mycket oflyt just nu, och på ett sätt är det väl bra att folk märker det – men jag hatar att jag alltid tar allting så fruktansvärt personligt. Det gör mig nämligen paranoid och än mer ointresserad för att jag inte klarar av misslyckanden. Ond cirkel, o ja. Jag ogillar den här tendensen hos mig själv.

Lägg på det ett par stressiga dagar plus lite kärlekskval så inser man att den här kvällen inte är så jävla bra. Det är helt enkelt en sådan där kväll då en borde gått och lagt sig för en stund sen innan en blev så trött att projektet ”Gå och lägga sig” blev oöverstigligt.

Whine whine whine.

Nu ska jag faktiskt ta tag i det här, sluta tycka synd om mig själv och gå och sova. Förmodligen känns det bättre i morgon.

Tematrio: Familjen

Har bestämt mig för att hoppa på Lyrans tematrio igen, och veckans tema är Familjen.

Berätta om en släktkrönika ni läst eller är sugna på att läsa!

1. Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna. Jag har läst första delen, Den blå rullgardinen, och jag tyckte den var riktigt bra. Jag gillar att det är kvinnohistoria i fokus, förutom att det är intressant att läsa lite mer ”historisk” litteratur (jag vet att 30-talet inte är så långt bort, men…). Ett extra plus är ju att böckerna var så kontroversiella när dom kom i och med sina skildringar av sexualitet. Jag vill helt klart läsa övriga sex delar också!

2. Little Women av Louisa M. Alcott är en bok jag älskade oerhört som barn. Nu är det ganska länge sedan jag läste historien om Jo och hennes systrar, men jag minns min fascination över skillnaderna mellan deras liv och mitt eget. Ytterligare en bok på min ”läsa-om”-lista!

3. När jag nu halkade in på Louisa M. Alcott måste jag även lägga till Åtta kusiner, som handlar om just åtta kusiner och deras uppväxt. Framför allt handlar boken (och dess uppföljare) om den enda kvinnliga kusinen, Rosa, och hur hon hanterar sina sju manliga kusiner samt alla fastrar och farbröder. Boken handlar om allt som de olika släktingarna hittar på tillsammans genom åren, och jag tyckte alltid det var roligt eftersom jag själv har en stor släkt. Just bitarna med en massa tanter kunde jag relatera till (med fyra mostrar och tre fastrar var det inte svårt…), även om jag hade fler kusiner än sju. Intressant var det i alla fall.

Jag har alltid gillat att läsa om vardagsliv, ytterligare en anledning till att jag gillar Jane Austen, t.ex (förutom att hon är så sjukt rolig!). Så kallade ”bildungsromaner” är sjukt intressanta om man inte bryr sig om att det ska hända saker var fjärde rad, just i och med att man får sådan insikt i karaktärernas liv.

Läs även andra bloggares åsikter om tematrio, böcker, släktkrönika, fröknarna von pahlen, agnes von krusenstjerna, den blå rullgardinen, kontroversialitet, sexualitet, little women, louisa m. alcott, åtta kusiner, jane austen, släktingar, bildungsroman, uppväxt

Allmänt stuff i random ordning (– åh vad anglicismer är bra att ha…)

Återigen rastlös kvällsångest. Men nu för första gången i mitt eget hem med helt egen o’boy på soffbordet. Fascinerande.

I morgon blir det jobba av, och på fredag är det tenta. Omtenta, så jag hoppas verkligen att jag klarar den den här gången. Jag har åtminstone pluggat mer den här gången (inte för att det säger så mycket då…). Och sen jobba lördag och söndag. Efter tentan ska jag dessutom till föräldrahemmet och fortsätta packa ihop saker och flytta undan från mitt gamla rum, så att päronen kan möblera som dom vill. Känns konstigt.

Jump. Nytt samtalsämne.

Mina kärkänslor håller i sig, och vi umgås mycket. Det är helt jävla otroligt – jag fattar inte hur jag har lyckats få en sådan intelligent och vacker människa intresserad av mig!

Par contre, il y a aussi les autres. Ceux qui m’interessent, que je veux connaître de plus. C’est vraiment comme ça, pour moi. Les sentiments d’amour et les sentiments d’amitié se mêlent un peu n’importe comment. Je suis enveloppé de tous ces personnes merveilleuses, j’y crois pas! Comment ai-je fait pour pas le voir avant? Je suppose que c’est comme on dit, quand on est heureux et content les gens sont attirés, et soi-même on est plus susceptible à l’attraction des autres. Mais vraiment, j’arrive pas à croire que j’ai, en fait, une relation intime assez ferme et fixe. Ça m’est jamais arrivé avant.

Lycka. Inte ogrumlad lycka, så klart, när är det någonsin det? Men ändå. Världen är snäll mot mig just nu, trots smärre ekonomiska bekymmer.

Hopp. Byte av samtalsämne igen.

Jag önskar att jag kom på lite smartare saker att skriva här. Lite intressantare saker om sådant som jag faktiskt tänker på och bryr mig om, och som inte bara handlar om mitt kärleksliv eller ångest eller vardag. För jag har sådana idéer ibland. Saker jag skulle vilja skriva om, t.ex.: Böcker jag läser, filmer jag ser, Tensta, ung tjej på krogen, relationsanarki, queer, lajv samhället, moral, ideellt engagemang, ideal, studentliv, språk… Men jag lyckas samla ihop mig alldeles för sällan. Borde egentligen gå med i något där man får ämnen att skriva om, bara för att komma igång ordentligt. Det får bli en annan dag. Tänker jag alltid…

Nä, nu är det faktiskt dags att sova, på riktigt. Jag ska dricka upp o’boyen, släcka vardagsrumslampan och krypa ner i min sköna säng. Godnatt på er.

Omflyttning på bloggkartan

I och med att jag flyttar måste jag ju även flytta mig på bloggkartan. Numera bor jag alltså i Tensta.

Mitt rum fullt med skrot

I morgon går flyttlasset till min första egna lägenhet, alltså håller jag på och packar kartong efter kartong. Det är fascinerande att se hur mycket jox jag samlat på mig. Eftersom jag dessutom aldrig flyttat förut blir effekten slående… Min förhoppning är att det som inte följer med i morgon kommer att slängas. Men så är det alla dom där sakerna som jag inte vill slänga, antingen för att dom är fina eller bär på minnen, eller för att jag faktiskt använder dom…

Plus mina kartonger med böcker. Kartonger som skulle kunna vara färre, men det går inte eftersom då skulle de bli för tunga för att lyfta. Fascinerande. Jag har alltid tänkt att jag inte har så mycket böcker. Men tja, det beror ju på vad man jämför med… Jämfört med mina föräldrar eller min farfar, har jag inte speciellt mycket böcker alls. Jämfört med min lägenhetskompis har jag ofantliga mängder, eftersom hans totala mängd kan räknas på ena handens fingrar.

Och sen alla dessa småsaker… Pryttlar! Jag hoppas på att jag kommer slänga saker även när jag förflyttat mig, men jag vet hur svårt det är. Jag vet att jag borde ha börjat rensa tidigare, men nu blev det inte så. Jag får handskas med situationen som den är. Fullproppade flyttbilar och en flytt som kommer ta ett tag…

Mild materiell ångest alltså, så här på nyårsdagens kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om nyår, minnen, flytt, kartonger, flyttbil, småsaker, egen lägenhet, böcker, materialism, ångest

Gott Nytt År!

Happy New Year! Bonne Nouvelle Année! Buon Anno!

Och så vidare… Nu är det 2010, och jag har precis vaknat och klätt på mig (kom hem kl 6 i morse). Sitter och väntar på några vänner som ska uppmuntra mig i kartongpackandet

Vid tolvslaget stod jag på Slussen tillsammans med goda vänner och ooohade över fyrverkerierna som steg upp från vattnet. Sen vidare till andra vänner för prat och trams och roligt (trots att jag somnade i soffan några gånger ^^).

All in all, ett bra nyår. Jag hoppas att ert var lika trevligt!

Läs även andra bloggares åsikter om flyttpacka, 2010, nyår, tolvslaget, slussen, fyrverkerier, kärlek

2009 – Frihetens år

Så här på nyårsafton är det många som funderar på året som gått – så även jag. Här kommer en liten sammanfattning av mitt år 2009. Hoppas att kvällen blir trevlig för alla, så ses vi år 2010!

• Fortsatte vampyrlajva
• Skrev treans projektarbete om översättning – intervjuade Maria Ekman, Elisabeth Grate och Ragna Essén m.fl.
• Deltog i ”verklighetsspel”
• Blev invald i Sverok Stockholms styrelse
• Intervjuade potentiella Frankrike-resenärer och pratade om mina erfarenheter
• Åkte till Balkan med föräldrarna: Bosnien, Serbien, Kroatien, Montenegro och Kosovo
• Blev invald i styrelsen för Stockholm by Night
• Såg Avenue Q i Stockholm
• Sverokade mig ganska mycket generellt
• Röstade för första gången (EU-parlamentsvalet)
• Tog studenten och blev fri!
• Firade min 20-årsdag med en Forodrimkällare
• Hjälpte storebror att flytta till Nyköping
• Åkte på lajvet ”Tuonelas Port” – mitt första fantasylajv på flera år
• Åkte till Frankrike och hälsade på mina vänner
• Åkte till Gotland och medeltidade mig samt Sverokade i augusti
• Började på Stockholms Universitet
• Började i Kårsdraget och åkte på rephelg med dom i oktober
• Började jobba i klubbmästeriet på Gula Villan
• Friskförklarades av öppenpsykiatrin
• Anställdes av MyAcademy som främst fransklärare
• Slutade äta medicin regelbundet
• Arrangerade spel på Almedalsbiblioteket under Nationella Spelveckan
• Var med och arrangerade en Forodimbankett
• Blev kär
• Hade konsert med Kårsdraget och spelade en huvudroll
• Gick på Nobelfesten med Elenaria
• Fortsatte jobba på Nobelmuséet och Stockholms Universitetsbibliotek
• Skaffade lånekort på Kungliga Biblioteket
• Fick en egen lägenhet och håller i skrivande stund på och packar för flyttlasset

Kårsdragets konsert – min premiär

Igår gjorde jag premiär i studentikosa sammanhang – jag uppträdde med orkestern Kårsdraget i en bejublad konsert. Dessutom vågade jag mig på att ställa mig längst fram på scen och spela teater. Jag är imponerad av min egen förmåga att övervinna min blyghet! Jag trodde det skulle kännas mycket värre, men det var faktiskt bara roligt.

Konserten blev skitbra, det känns lite tråkigt att vi bara framför den en gång med tanke på all tid vi lagt ner – men så är det. Bara att acceptera och vara glad! Nu väntar jag på alla bilder som förhoppningsvis kommer dyka upp så småningom…

Även festen efteråt blev bra, och precis som jag förutspådde har nu antalet fåniga bilder på mig i Kårsdragets arkiv stigit markant… Det är farligt att vara med i en studentorkester

Det var så fruktansvärt skönt att komma hem och sova i sin egen säng efter festen; tyvärr fick jag inte sova så länge som jag hade tänkt eftersom jag hade styrelsemöte kl 12. Det hade jag tänkt ta igen i natt genom att i princip gå och lägga mig nu, vid kvart i nio. Det ska bli skönt att sova.

Läs även andra bloggares åsikter om kårsdraget, konsert, höstkonsert, scen, fåniga bilder, scenskräck, premiär, studentorkester, student, sömn, sova

Statsvetenskap, religion och filosofi – allt i ett!

Sitter och hänger på Gula Villan vid SU just nu, och lyssnar på folk som tentapluggar statsvetenskap. De diskuterar nationer, stater och vad som gör ett land till ett land. Sjukt intressant! Jag slängde mig lite raskt in i diskussionen och började snacka om Balkan, min favorithobby just nu.

Jag upphör aldrig att fascineras över hur man kan komplicera tillvaron för sig själv och andra. Jag vet, jag vet, det är inte bara folket på Balkan själva som orsakat detta, de har fått hjälp med det, men ändå! Ibland känns det som att i det forna Jugoslavien är nation = stat = folk = etnicitet = religion, i en salig blandning. Enda stället jag stött på det förut är fallet Israel/judendom. Åtminstone på ett sådant uppenbart sätt. Det är fascinerande, men skrämmande.

Allting går runt runt runt, och verkar hamna i dödlägen var och varannan månad. Och att det ska vara så viktigt att placera folk i rätt nationalitetsfack (med allt vad det innebär). En av platserna jag hemskt gärna skulle vilja besöka är Istrien, halvön som delas (just nu) mellan Kroatien, Slovenien och Italien. Vad jag har läst om platsen (Slavenka Drakulics bok Café Europa) får mig att tro att människorna där försöker motstå nationalismen. Men det kan ju bara vara en dröm, förstås.

Jag vill läsa mer om Balkan. Jag vill lära mig språket (notera hur politiskt korrekt jag är som inte skriver serbiska, kroatiska eller bosniska…), läsa om historien, försöka förstå hur området och dess länder fungerar. Jag vill åka dit igen, och då ha mer tid att stanna för att prata och tid att åka till fler platser. Åååå vad jag vill!