Swingfest på universitetet

I kväll har jag uppfyllt en punkt på min 2011-lista, genom att gå ut och dansa lindy hop med några andra än övervägande studentmusiker.

Den enormt trevliga gruppen Swing på universitetet ordnade Swingfest på café Bojan (där Samhällsvetenskapliga föreningen huserar), och bjöd in alla lindy hoppare i stan att komma förbi. Massa bekanta ansikten och en del nya!

Sjukt roligt att få dansa lite lindy igen, har ju mest dansat balboa senaste månaden de få gånger jag dansat alls. Dessutom vågade jag bjuda upp lite nya människor. Gick även en crash course i att följa och lyckades sen snubbla mig igenom åtminstone några danser som följare. Sjukt svårt att motstå impulserna att föra och ta steg med fel fot. Men intressant, och det är verkligen en helt annan dans!

Blir dock fortfarande irriterad på att jag har så svårt att komma ihåg alla intressanta turer jag ju faktiskt kan. Jag glömmer dem alltid så fort jag kommer ut på socialdansgolvet, och så fastnar jag i mina vanliga swing outer. Bah. Samtidigt så är ju musikalitet jätteviktigt, och det har jag verkligen blivit bättre på det här året.

För att utvärdera den här punkten så är jag sjukt nöjd med den. Den har pushat mig att våga ta mig ut och dansa lite mer än innan. Den har dessutom fått mig att våga bjuda upp främlingar, och inse att jag faktiskt kan dansa rätt bra (vilket inte borde förvåna mig, jag går ju trots allt medelavancerad på SSS) även om jag inte har så bra självförtroende och tycker att alla andra förare är mycket bättre. Jag ska nog sträva efter att socialdansa ännu mer nästa år.

För mycket

Det är så mycket. Allt som ska skrivas, ordnas, klaras av.

Just nu borde jag förbereda en presentation, men det går inte. Eftersom jag inte klarar av att förbereda, så borde jag sova för att åtminstone inte vara snortrött i morgon när jag har tidigt seminarium. Det går inte heller.

I stället sitter jag här och lyssnar på RENT och gråter. Inte mycket, inte våldsamt, och egentligen mest för att jag är trött och inte orkar hantera saker hela tiden. Jag orkar inte gå vidare just nu. Försöker göra något konstruktivt av allting, men det är så jobbigt.

Jag orkar inte hantera all sorg och all kärlek. Inte på samma gång. Framför allt inte när jag är så jävla trött att jag inte orkar gå och lägga mig.

Då är det bara att lyssna på RENT och gråta som funkar. Efter snart tre år på universitet är detta det bästa jag kan prestera. Jag orkar inte ens bry mig.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.