Dagens outfit

Jag tror aldrig jag har gjort ett sådant här inlägg någonsin förut, men någon gång måste ju vara den första eller hur? Anledningen är (more or less) att jag pratade med en vän om mitt val av färg på kläderna. Dagens kläder är fruktansvärt dämpade i jämförelse, så jag tänkte att hon ju måste få se vad jag menade. Sen är jag ganska förtjust i klänningen också :)

Jag står i mitt kök, ställde kameran på micron. Jag har alltså en svart långärmad tröja under en grå klänning inköpt på Stadsmissionen. Klänningen har två fina fickor som jag använder till att hålla ut den med. Den är även ganska kort och vid vilket innebär att jag försöker vänja mig vid att det fluffar väldigt mycket när jag rör mig. Till det H&Ms billigaste strumpbyxor som jag köpte för 15 kr förra veckan, som är mörkgröna. Resultatet blir typ, dämpat.

Day 23 – Something that makes you feel better

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Det är oftast väldigt lätt att få mig att må bättre. Det krävs i de flesta fall inte speciellt mycket, vilket ger mig hopp om att jag i grunden är en ganska glad person (inte som ibland, då jag känner mig som världens mest melankoliska person).

Här är en liten lista på saker som kan göra mig glad:

  • En ny penna, eller ett nytt anteckningsblock
  • En kram
  • Bra musik som spelas högt och ljudligt
  • Sällskap av rätt person(er)
  • Te med honung och mjölk
  • Att gråta
  • Skriva ett långt, långt inlägg i en dagbok/blogg
  • Ett djupt samtal
  • En hälsning, eller en kommentar på facebook
  • En ny bok, eller en gammal

Det beror helt enkelt väldigt mycket på varför jag är ledsen eller nere, hur jag ska göra mig glad igen. Ibland mår jag bra av att gå ut, ibland mår jag bra av att stanna inne. Det varierar, jag varierar.

Day 18 – Your favorite birthday

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag är verkligen asdålig på det här med favoriter. Mina födelsedagar har blivit bättre och bättre med åren, trots (eller kanske tack vare?) att jag har firat dem mindre och mindre. T.ex. firade jag varken 18- eller 20-årsdagen, båda pga att jag var utomlands.

Tar man mina senaste fyra (dvs 18, 19, 20 & 21) har jag svårt att välja mellan de tre senaste.

Att fylla 18 var inte alls kul, jag var nämligen magsjuk.

När jag fyllde 19 hade jag en jättetrevlig fest med mina närmsta vänner, den första festen jag verkligen mådde bra på tror jag.

När jag fyllde 20 befann jag mig i Montenegro med mina föräldrar, och badade i havet. Det var underbart.

Sen började jag på universitetet och lärde känna en person som visade sig vara på dagen 5 år äldre än mig, så naturligtvis bestämde vi oss för att fira ihop nästa gång det var dags. Så när jag fyllde 21 och han fyllde 26 hade vi en gemensam fest med våra gemensamma vänner där vi bjöd på bubbel och sen blev det dans på bordet och liknande. Jättetrevligt, men egentligen bara ett firande för studentmusikerfolket.

Nästa födelsedag, who knows? I och med att mina födelsedagar har varit så olika de senaste åren, kan jag inte välja mellan dem, och inte heller förutse hur 22 blir. Det blir nog bra oavsett, jag har aldrig haft riktig noja över att fylla år.

Day 01 – Introduce yourself

Det här inlägget handlar alltså om det här projektet.

  • Agnes, 21, Stockholm
  • Student, servitris, privatlärare
  • Nörd, upptagen, fullt ös
  • Lajv, spel, fonetik, föreningar, jazz, lindy hop, balboa, grammatik, opera, klezmer, science fiction, datorer, fantasy, Star Wars, skrivande, post-apokalyps, te, airsoft
  • Komplicerad, ångest, uppåt, social, oförstående, smart

En liten bild av mig i alla fall. Kanske inte heltäckande, det är säkert massor jag glömt. Men kan man någonsin beskriva sig själv helt och fullt? Jag tror inte det, faktiskt.

Pendeltågsfilosoferande

Nerskrivet tidigare i kväll när jag åkte pendeltåg hem från en vän i Flemingsberg:

Radiohead gör mig emo. Musiken är en så stor del av min uppväxt, jag kan låtarna eftersom jag lyssnat på dem några tusen gånger. De har blivit väldigt känsloladdade, helt enkelt. Några av Radioheads låtar är så bra att det nästan gör ont att lyssna, jag vet liksom inte vad jag ska göra med mig själv. Speciellt inte sena nätter när jag står ensam på en perrong någonstans och är helt utlämnad åt musiken. Det är bara vi då. Nu, när jag skriver, har jag också Radiohead i lurarna, men texten skapar en mur som jag kan gömma mig bakom. Den, musiken, går inte lika djupt. Jag är bra på att lyssna, men jag är också bra på att stänga av.

Hela texten låter melodramatisk nu här hemma i soffan, men den innehåller ändå någonting jag tycker om. Känslan av att svepas med i musiken är helt ofattbar, och jag är glad att jag har hittat musik som jag kan uppleva det med. Jag är alltid i en konstig sinnesstämning sent på natten när jag är ute själv, inte så underligt kanske men jag undrar vad det beror på. Alla känslor och tankar får en chans att komma upp till ytan, för i mörkret kan ingen se om jag skrattar eller gråter för mig själv. Det är befriande att få vara helt och hållet jag, och musiken är bara en bekräftelse, egentligen.

Identitet?

Läser runt på olika bloggar (som Trollhare, Julia Skott, Tanja Suhinina, Tjej på tjej m.fl.) och börjar åter fundera på frågan om identitet och vad jag identifierar mig som.

Det faller ner i kategori-tänket igen, och jag inser hur väldigt lite jag kategoriserar mig själv när det gäller mig, mitt inre. Jag stoppar gärna mig själv i fack som nörd, språkvetare, stockholmare, irriterande, uppkäftig, 20-åring eller vad det nu må vara. Inga problem där. Men jag placerar inte mig själv i facken tjej, vuxen, bisexuell eller relationsanarkist – trots att många nog skulle placera in mig i dessa kategorier om de visste vem jag var (möjligtvis kan jag placera mig själv i facket ”tjej”, men det sitter långt inne…). Jag skriver de här orden och kopplar inte ihop dem med mig själv, för varför skulle jag det?

Jag är ju bara jag.

Jag undrar varför just dessa epitet känns obekväma. Det verkar ju som att de är mer känsloladdade än de andra. Vad är det med just kön, ålder, sexuell läggning och relationssyn som gör dem viktigare än mina största intressen och mina personliga egenskaper?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sommar!

Ja, nu är jag vuxen. I fredags tog jag studenten. Tiden fram tills dess har varit en enda lång ångestperiod, vilket har gjort att jag har skrivit alldeles för lite generellt, inte bara här. Men nu är jag klar! Det enda som är kvar är att få betygen, vilket sker nu på onsdag.

Idag har jag varit och röstat, för första gången. Det kändes som en bra start på det officiella vuxenlivet. För trots att jag känner mig som en vuxen – herregud, jag är ju 20 år! – har jag alltid suttit fast i ”jag går på gymnasiet”. Men nu är det slut med det. Och jag vet, jag vet att vuxenlivet är hårt och jävligt och att gymnasiet är den lättaste perioden i ens liv och blablabla. Det spelar ingen roll. För nu är jag fri. Däremot inte fri i betydelsen ”arbetslös”, vilket har inneburit en så stor lättnad nu under vårterminen. Jag har ett arbete, vilket har gett mig möjligheten att verkligen njuta av att skolan tar slut.

Och det ger mig chansen att ha sommarlov, på riktigt :) Så nu ska jag gå ut och njuta av solen, kanske äta en glass eller två, och tänka på att nu NU är jag FRI! Hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Baklängesminne

I morse var jag hos psykologen som vanligt, och pratade bland annat om mitt dåliga korttidsminne just nu. Eller, det kanske inte egentligen är korttidsminnet det är fel på, utan arkiveringssystemet. Om någon skulle fråga mig vad jag gjorde i fredags skulle jag vara tvungen att fundera en lång stund, när var fredags egentligen? Den övergripande minnesstrukturen saknas, vilket är ganska jobbigt, faktiskt. Jag kommer inte ihåg hur lång tid som har gått mellan olika saker, eller hur lång tid det är kvar på en deadline. Jag klamrar mig fast vid min almanacka och skriver även upp saker i efterhand för att ens komma ihåg att jag har gjort dem.

Så psykologen bad mig ta några minuter och tänka igenom dagen som gått varje kväll – baklänges. Det vill säga, börja med det senaste som hände och gå i omvänd kronologisk ordning. Detta ska tydligen hjälpa koncentrationen eftersom det är åt ”fel” håll så att säga. Det viktigaste är inte heller att hinna komma igenom hela dagen och memorera allt som hänt, utan att identifiera mina känslor och tankar genom dagens olika situationer.

Vilket säkert är nyttigt, även om det kanske inte påverkar mitt strukturminne. Vi får se hur det går :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

25 random things about me

Skrev det här på facebook igår, men tänkte att jag skulle lägga till det här också. Ganska intressant att försöka klura ut 25 saker om sig själv faktiskt… Svårare än man kan tro.

—————————–
RULES: Once you’ve been tagged, you are supposed to write a note with 25 random things, facts, habits, or goals about you. At the end, choose 25 people to be tagged. You have to tag the person who tagged you. If I tagged you, it’s because I want to know more about you.

(To do this, go to “notes” under tabs (+) on your profile page, paste these instructions in the body of the note, type your 25 random things, tag 25 people (in the right hand corner of the app) then click publish.)

1. I basically learnt to read in two languages at once: Swedish and English. When my family (I was 6) moved to the U.S. I could barely read in Swedish. There I learnt to read in English, which then apparently transferred into Swedish. After 4 months I was reading ”Little House on the Prairie” by myself.

2. While visiting Canada at the age of 7, I decided to learn French because I was so fascinated by the bilingual street signs of Quebec.

3. I fulfilled this goal 10 years later through moving to the middle of France for a year.

4. As long as I can remember, my bookcase has been sorted alphabetically. When I was younger I was practically the only one I knew (except my parents of course) having their books organised like that. Jeez, none of my friends had even half the amount of books that I had. And I still don’t have that many (only one wall).

5. Since my parents both used to work at the University of Stockholm, going there always feels like going home. It’s a weird feeling, since I’ve never studied there (yet, I’m too young) and only done spare work there since last November. Everything is familiar :)

6. I have always loved sorting things, my mom used to go nuts at me for packing things into bags when I was supposed to clean my room. My computer is extremely well-organised with lots of folders, and so are all my pictures. My room however, looks terrible :P Along with this comes my passion for lists and planning, structuring and so on. However, I’m quite bad at following my own plans. I just love making them :P

7. When I feel down, or kind of mopey, instead of buying candy I go and buy notebooks and/or pens. There is something so uplifting with nice new notebooks, and I can look at pens for ever. There are so many nice ones!

8. My current overall favorite color is orange, closely followed by (in no special order) green, black, purple and red. But orange caps them all. It has to be the right kind of orange though, it can’t be to light or to dark. When it’s just right, it looks like it’s glowing, and that’s what I love about it.

9. The worlds of gaming, fantasy and science fiction were all brought to me by my brothers when I was small and they were still living at home. They lent me books, let me join in playing games when they had friends over and gave me my own games :P However, I think I took fantasy and science fiction more seriously than they ever did. They seem to have mostly stuck to the gaming ;)

10. For a year now I have been a dedicated vampire-LARPer in Stockholm by Night. It’s really fun, and the more I play the more I get stuck :P Currently playing an autistic, violent Nosferatu, which is loads of fun! ;D

11. I have several long-term projects that I’m working on: see all the Stanley Kubrick-movies, read something by every winner of the Nobel Prize in literature, read all books by Margaret Atwood and read all books by Jane Austen. Going moderately well anyway :)

12. Some jobs I have had (or done, some of them were single events): painting fences, serving at a wedding, putting books up at Stockholm University Library, baby-sitting, giving trumpet lessons, serving in the café of the Nobel museum, leading kids around a Narnia-track… All of them have been fun, except perhaps painting fences in blazing hot sunlight.

13. Keeping track of how many countries I have visited (sitting in the airport doesn’t count) is always fun. So far I have been to Sweden (duh), Norway, Denmark, Finland, Russia, U.S.A., Canada, France, Germany, Switzerland, Latvia, Estonia, China (Hong Kong), Greece, the Netherlands and Belgium. Hopefully in April I will get to add Bosnia & Hercegovina, Serbia, Croatia and possibly Montenegro to the list.

14. I love reading dictionaries, and can sit for ages just looking up words that lead to other words and so on. Scrabble is a fun game, but not really necessary. Just give me the dictionary!

15. One of my few long-existing passions is for languages. I am currently trilingual (Swedish, English, French), working on Italian, and hoping to learn many more as soon as I’m free of high school. Some languages on my wish-list are Welsh, Jiddisch, Hebrew and Arabic. But really any language would do actually. On a trip to Saint Petersburg in 2004 I went through a crash course in Finnish with a colleague of my father during the bus ride. Sadly, I’ve now basically forgotten it. My Russian is also basically forgotten, sadly I was too small to remember it when we moved back.

16. I have spent two weeks nearly every summer of my life on Gotland, yet last year (2008) was the first time ever I saw the city of Visby by night (and then I mean really night, not late evening). The results of having a house on the northern tip of the island.

17. Despite my not actually having the right to it, my parents managed to acquire ”mother-tongue” classes for me when we came back from the U.S.A. It’s probably because of this that I speak as good English as I do.

18. Growing up with mac, I have always been surprised when people with PCs never can use a mac (since basically all mac users also are able to use a PC). The controls are not that different, seriously! I learnt to handle them both at the age of 10!

19. I managed to pass my driver’s license nearly a year ago, at the age of 18. I turned 19 the month after, but who cares? My main reason for getting a license is not that I drive so much, but that I find it practical to be able to. For example when visiting friends across the city I can drive home in maximum 20 minutes instead of spending an hour and a half on the subway and buses. The down-side is that my parents started using me as a chauffeur since I live at home… Also, of course, it’s always fun to beat your brothers to something :)

20. Another area that interests me a lot is psychology, especially since I started going to a psychologist myself. The human mind, and how we use it and how it uses us (^^) is very interesting. I wouldn’t mind studying group psychology or something like that, norms and peoples” behaviour in groups has always fascinated me. I have always been an observer ;)

21. It took a long while for me to make up my mind about piercing my ears. I finally did in March 2006. While I was in France I acquired another two holes in my right ear. I find it kind of funny that I didn’t touch them for almost 17 years, and then within one year I had a total of four piercings in them.

22. I can remember the exact day my music taste changed, and also what song it was that changed it. On my 14th birthday my best friend gave me a CD, and on that CD was the song Sleeping Sun by Nightwish. Before that I didn’t even care a lot about listening to music, I had enough music in my head. Since then my taste has evolved, but I’m still very fond of Nightwish :)

23. My memory is very visual. For example, my spellcheck on my writing consists of looking at the words to see if they ”look wrong”. I remember names much better if I know how they are spelled. When I remember things from books and notes, I usually see the page in front of me. I have a very good memory for faces, sometimes a bit too good since I have on occasion remembered people I’ve never met :P When I haven’t been listening to a lecture or if I’ve been gone, reading through the chapter usually makes it up. I seem to absorb information mostly through my eyes somehow :P

24. I have a thing for sarcastic, ironic and cynical humor, which when I get together with other sarcastic friends can make me fall over laughing. This is one reason why I love Terry Pratchett, his books are an ironic wonderland :)

25. I’m good at seeing structures and patterns. This shows among other things when I learn languages, I draw parallells to other languages very quickly. I usually catch up on historical patterns rather fast as well, and social structures are fuzzier but very interesting :) Am not so good at actually knowing what you’re supposed to do, but I can usually see that I’m supposed to do something at any rate :P
————

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sexdagarna

Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt drog jag på mig en rejäl förkylning tidigare i veckan. Idag är fjärde dagen som jag sitter hemma och degar och snorar. Igår lyckades jag visserligen ta mig ut till Universitetet och gå på några föredrag på Sexdagarna, främst dom två samtal som handlade om polyamori. Riktigt intressant, även om jag inte minns allt som sades, om inte annat för att få utbyta lite idéer. Träffade även på ett flertal bekanta så det var lite roligt! 

Kristine, som höll det första samtalet, pratade bl.a. om skillnaden mellan polyamori och relationsanarkism. Kort sagt kan man väl säga att de polyamorösa ändå håller sig till normen ifråga om kärleksrelationer, även om de råkar vilja ha flera sådana i taget. Relationsanarkisterna vill definiera om själva begreppet, och utmanar därför normen på ett helt annat sätt. Efter att ha gått igenom mina egna tankar tycker jag nog att jag skulle definiera mig snarare som relationsanarkist. Men då kommer ju det där in att jag inte vill definiera mig över huvud taget. Jag vill inte definiera mig som poly, hetero, mono, homo, bi, flickvän eller vad det nu kan vara. Möjligtvis kan jag gå med på att definiera mig som kvinna, för det är det enda jag är verkligt säker på att jag är :) Men det betyder inte att jag tänker låta någon annan definiera vad kvinnlighet är, och därmed följa deras förväntningar. 

Jag har så mycket idéer och teorier, frågan är hur mycket av dem jag lyckas leva upp till i verkligheten… Vi får väl se hur det går!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.