Förra veckans onsdag till söndag var jag i Linköping för att gå på SOF, och eftersom jag ändå åkte ner tidigare passade jag på att besöka Linköpings Flygvapenmuseum på torsdagen. Det visade sig att en bekant har varit guide på museet, så han gav mig en privat visning på några timmar. Mycket, mycket trevligt!
Ett av mina nördämnen (som jag tyvärr inte hinner utveckla så mycket) är Kalla kriget, vilket gjorde mig väldigt lycklig över en av de nyare utställningarna på museet. Pedagogiskt och fint upplagt i en stor tillbyggnad, med flera fokusområden (både händelser och tidsperioder) lyckades utställningen få fram det viktigaste med Kalla kriget (självklart med extra fokus på flygplanen, vilket bara gjorde det roligare).
Första utställningen är en genomgång av Flygvapnets historia i form av flygplan uppställda i kronologisk ordning. Det var här det var så bra att Alexander var med, som kunde berätta anekdoter och mer detaljer om varje flygplan. Häftigt att se hur tekniken utvecklats. Något som slår mig är hur små flygplanen egentligen är: jag är ju van vid att titta på trafikflyg.
Den häftigaste utställningen var den med DC3:an. I källaren finns ett mörkt rum med en jättestor glasmonter där allt som återstår av planet ligger. Jag kommer ihåg all uppståndelse som blev när planet hittades (jag var väl 14 eller så), och det var sjukt häftigt att se det på riktigt. Speciellt med bakgrundskontexten kollad i utställningen innan, den om Kalla kriget. DC3:an är verkligen något mer än bara ett flygplan.
Efter att ha vandrat igenom alla utställningarna åt vi glass i museirestaurangen Calle C, jag suktade efter flygplansmodeller i shopen och sen blev jag avsläppt i Ryd för att påbörja festivalen.
Nu är min kamera fullsmockad med bilder av flygplan från alla vinklar (speciellt förtjust blev jag i Lilldraken, prototypen till Draken – sjukt söt!) och jag har fortsatt på 2011-listan. Det här museet kan jag verkligen rekommendera!

Lilldraken