Le saxo, mais oui!

Förra sommaren spontanköpte jag en altsax av en kompis som behövde pengar och hade en över. Tanken var väl ungefär hur svårt kan det vara, och instrument är ju alltid bra! Jag får dock som bekant många bra impulsidéer men har lite svårt att faktiskt ta tag i saker, vilket har lett till att den stackars saxen knappt har fått leka alls.

Sedan jag köpte den, har dock en god vän till mig sagt att hon ska lära mig att spela sax. P.g.a. diverse orsaker har vi inte lyckats ta tag i det förrän igår, då hon kom hem till mig med sin egen sax och fast besluten att lära mig så mycket som möjligt. Till min stora glädje gick det förvånansvärt bra att spela! JAG KAN FÅ LJUD I DEN! Till min stora glädje, eftersom jag har så stort problem med klarinetter. Jag lyckades spela en skala! Flera skalor! Jag kunde spela Blinka lilla stjärna! AAAH!

Jag är helt enkelt sjukt nöjd, både med att jag faktiskt använder mitt instrument och med att jag nu har påbörjat ytterligare en punkt på min 2011-lista (det är ju bara två månader kvar nu…) nämligen lära mig spela altsax hjälpligt. Om det fortsätter gå lika bra som det gjorde igår, kommer jag nog klara den punkten också. Det känns bra!

Bara vänner – musiken

Tanja önskade sig en spellista till Vecka6, så jag började sätta ihop en. Det här är bara början, feel free att bygga på den med fler låtar som ni tycker passar in i temat Bara vänner.

Hittills är det en ganska blandad lista med olika sorters musik. Jag har helt subjektivt valt låtar som jag tycker passar in, ibland är det t.o.m. låtar jag inte hört förrän jag började leta efter just det här temat.

Bara vänner <- här hittar ni spellistan på Spotify.

Aniara

För någon vecka sedan såg jag Aniara på Stadsteatern. I kväll hittade jag det här klippet, och blev påmind om hur fruktansvärt bra musiken passade ihop med texten. Helt fantastiskt.

Jag kan liksom inte komma över hur vackert det här är. Helheten drar igenom mig, ger ekon, gör ontontont men gör mig lycklig på samma gång.

Jag har inte ord. Om ni har chansen, se Aniara, om så bara för musiken. Bara gör det. Och gråt, våndas, skratta tillsammans med invånarna från Doris dalar.

Day 24 – Something that makes you cry

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Precis som att det är lätt att göra mig glad, är det också ganska lätt att få mig att gråta. Oftast handlar det om att någonting påminner mig om något känslosamt, eller helt enkelt bara att det är sorgligt i sig självt. Det kan vara en film, en låt, en bild, en text… Det handlar bara om sammanhang, och vilket humör jag är på. Ibland är jag på gråt-humör, då kan ett trevligt minne få mig att börja gråta. Jag kan nog inte säga en enda specifik sak som alltid får mig att gråta, förutom musiken till Braveheart. Det är helt otroligt vad sorglig den är. Men annars är det som med allt annat, det varierar ^^

Pendeltågsfilosoferande

Nerskrivet tidigare i kväll när jag åkte pendeltåg hem från en vän i Flemingsberg:

Radiohead gör mig emo. Musiken är en så stor del av min uppväxt, jag kan låtarna eftersom jag lyssnat på dem några tusen gånger. De har blivit väldigt känsloladdade, helt enkelt. Några av Radioheads låtar är så bra att det nästan gör ont att lyssna, jag vet liksom inte vad jag ska göra med mig själv. Speciellt inte sena nätter när jag står ensam på en perrong någonstans och är helt utlämnad åt musiken. Det är bara vi då. Nu, när jag skriver, har jag också Radiohead i lurarna, men texten skapar en mur som jag kan gömma mig bakom. Den, musiken, går inte lika djupt. Jag är bra på att lyssna, men jag är också bra på att stänga av.

Hela texten låter melodramatisk nu här hemma i soffan, men den innehåller ändå någonting jag tycker om. Känslan av att svepas med i musiken är helt ofattbar, och jag är glad att jag har hittat musik som jag kan uppleva det med. Jag är alltid i en konstig sinnesstämning sent på natten när jag är ute själv, inte så underligt kanske men jag undrar vad det beror på. Alla känslor och tankar får en chans att komma upp till ytan, för i mörkret kan ingen se om jag skrattar eller gråter för mig själv. Det är befriande att få vara helt och hållet jag, och musiken är bara en bekräftelse, egentligen.

Vilken musik finns på Spotify?

Ganska mycket faktiskt. Det finns vissa stora hål, t.ex. Metallica, men annars så finns det både stort och smått av varierande popularitet och kändisskap. Jag gillar Spotify. Jag får chansen att utveckla min musiksmak och provlyssna olika band och artister som jag aldrig skulle ha hört annars. Jag kan sätta ihop spellistor med nästan all den musik jag vill höra. Jag kan botanisera, få tips på liknande, lyssna på olika versioner av samma låt. Enda nackdelen är att jag inte kan ha det med mig i iPoden…

Häromdagen satte jag ihop en liten lista med swing & jazz-musik, många av låtarna är sådana som antingen Kårsdraget eller PromenadorQuestern spelat vid något tillfälle. Eller bara klassiker Den här listan lyssnar jag på för att komma i stämning inför repen (som just nu) eller när jag vill dansa lindy hop. Eller bara för att njuta av lite bra musik.

Några av låtarna som är med i listan är: Original Dixieland One Step, Doctor Jazz, Bourbon Street Parade, Shiny Stockings, Muskrat Ramble, China Boy, Sing Sing Sing!, Satin Doll och Sentimental Journey… Massor med bra musik alltså! I skrivande stund har jag 53 låtar i den här listan, men det blir bara fler och fler…

Läs även andra bloggares åsikter om musik, spotify, kårsdraget, promenadorquestern, dansa, lindy hop, jazz, swing, klassiker, spellista

Nostalgimusik – Nightwish

De senaste dagarna har jag lyssnat väldigt mycket på Nightwish – bandet som förändrade mitt liv. Hur klichéartat och hemskt det än låter.

Som nybliven 14-åring fick jag en skiva i födelsedagspresent av min bästa vän, där en låt av Nightwish var med. Jag föll som en fura och kände att jag för första gången hade hittat musik som jag kunde uttrycka mig själv med.

Åren har gått sedan dess, och numera har jag även annan musik jag identifierar mig med (kanske t.o.m. mer än med Nightwish). Ändå är det så att när jag behöver trösta mig själv (som de senaste dagarna) och vill lyssna på något välbekant och som påminner mig om bra saker, då är det Nightwish som slås på i lurarna.

Med åldern har jag ju också fått en helt annan relation till vissa av texterna. Mitt 14-åriga jag hade inte upplevt så mycket, och även om jag väl inte kan påstå att mitt 20-åriga jag har gjort så värst mycket saker heller, så har det i alla fall gjort mer. Jag njuter fortfarande av musiken, men mitt förhållande till den är mer nyanserat i och med att jag har sex års mer livserfarenhet.

Trots allt, det är lite skönt att lyssna på samma musik jag lyssnade på som 14-15-åring. Alla krav på mig som vuxen person försvinner, och jag får chansen att vara den där lyckliga tonåringen igen som slänger sig huvudstupa in i musiken och skiter i allt annat. Det är ganska befriande.

”This one is for you for you
Only for you
Just give in to it never think again
I feel for you”
- Feel For You (Century Child, 2002), Nightwish

Läs även andra bloggares åsikter om musik, nostalgi, nightwish, identitet, livserfarenhet, krav, minnen, tröst

Flight of the Conchords

Igår började jag och F. titta på Flight of the Conchords när vi satt och pluggade i skolan. Idag har jag fortsatt, har letat mig igenom massor av klipp på youtube. Youtube är bra. Hittills har jag hittat två favoriter, Business Time och Sello Tape. Fast Albi the Racist Dragon är också sjukt bra!

Jag gillar verkligen sådana som Flight of the Conchords. Dom påminner mig om Stephen Lynch, som också är en oerhört begåvad komiker/musiker. Just att dom lyckas med kombinationen musik och humor är så imponerande. Har ni inte hört varken FotC eller Stephen Lynch rekommenderar jag dom varmt! Youtube is your friend

Läs även andra bloggares åsikter om flight of the conchords, stephen lynch, youtube, business time, humor, skratt, musik, sello tape, albi the racist dragon