av Pearl S. Buck
Jag lånade den här boken för ganska länge sedan av min bror, men det har tagit ett tag för mig att börja läsa. När jag väl började, gick det dock väldigt snabbt att läsa ut den. Totalt tog det mig väl två dagar kanske, och det beror mest på att jag har haft annat för mig dessa två dagar än att bara läsa.
Buck skriver med bra flyt, och det är rätt intressant att läsa en historia där det egentligen inte händer så mycket. Det är ett liv som beskrivs, helt enkelt. Ett ganska enkelt liv, om bonden Wang Lung som till slut är ganska mycket mer än bara en bonde. Boken påminner mig lite om varför jag tycker så mycket om Jane Austen, som ju inte heller skriver några direkta action-böcker. Tar man bort all action så finns det intressanta kvar, nämligen personerna som det handlar om.
Buck är otroligt bra på personporträtt, djupa nyanserade sådana. Wang Lung är både en sympatisk och osympatisk huvudperson, vilket gör att han känns väldigt trovärdig. Det är intressant att väldigt få av de andra personerna får namn, det ökar verkligen betoningen på att det är Wang Lung som boken handlar om.
Den här boken var otroligt skön att läsa nu när jag har så mycket att göra, den var väldigt lugn och mysig. Den var inte heller speciellt svårläst. Man bryr sig om Wang Lung och hans familj, och blir ledsen över att folk aldrig verkar lära sig. Det är väl det mest deprimerande med boken, att samhället aldrig verkar förändras egentligen, utan att alla bara upprepar samma dåliga mönster så fort de får chansen.
Eftersom jag inte läst något förut av Buck, kommer den här boken in på min 2011-lista som en av de två nya nobelpristagare jag har lovat att läsa. Det är kul att kunna pricka av ytterligare en från den stora listan också! Enligt min bror är det här inte hennes bästa bok, så jag ser fram emot att läsa ännu mer av henne. Om kvalitén redan är så här bra, kan det ju bara bli bättre.
Har införskaffat flera nya Nobelpristagare att läsa (Saramago, Grass, Martinson), så förhoppningsvis kommer det lite rapporter så småningom! 
