Do Androids Dream of Electric Sheep?

av Philip K. Dick

Jag har trillat in i en fruktansvärt ineffektiv period just nu, som mest går ut på att jag sover, äter och tittar på teven/datorn. Men jag har hunnit läsa lite också, bl.a. denna klassiker bland sf-böcker. Igår läste jag ut den, och trots att jag hade vissa problem att ta mig igenom den (mest beroende på bristande koncentrationsförmåga) så blev ändå den slutgiltiga reaktionen: wow. Helt enkelt totalt överväldigad.

Egentligen inte av själva historien, när jag tänker efter, utan snarare av känslan och medmänskligheten i Dicks berättande. När det handlar om att döda robotar så brukar det sällan reflekteras över varför alla robotar bör dö, men Dick gör just det. Vad är det som är så fundamentalt olika med androiderna, och varför måste vi döda dem på grund av det? De är ju smarta, snygga och praktiska att ha för de kan göra typ allt. Som människor utan problemen, även om vissa av Dicks androider verkar ha en del mänskliga problem också. Dick ger mig helt enkelt en rimlig anledning till att man kan vilja förstöra androiderna, men han gör det inte hux flux och oproblematiskt.

Tanken bakom, plus känslan jag får av att det finns så mycket bakom den huvudsakliga historien som inte sägs, är de stora anledningarna till att jag föll så mycket för den här boken. Den är lagom lång, den ger mig precis så mycket att jag vill ha mer bakgrund, mer detaljer, mer kött, mer verklighet. Precis som det ska vara.

See you in the world

Jag håller på och ser om en av mina favoritserier, faktiskt en av dom få serier jag sett och lyckats se hela av: Firefly. Jag har svårt att hålla koncentrationen längre stunder, men en av grejerna med Firefly (som både är bra och dålig) är att det bara gjordes 14 avsnitt. Till och med jag med mina koncentrationsproblem klarar av att se så få timmar.

Det hjälper ju också att serien är så sjukt bra. Blandning av science fiction och western (som för övrigt är den bästa beskrivning jag hört av den) är charmig, rolig och spännande. Karaktärerna är bra, storyn är oftast bra och ja, det enda som är dåligt är att man aldrig får ett riktigt slut. Det är synd. Serien förtjänar att få tid att utvecklas och få ett tillräckligt bra slut, men det kommer inte att hända tyvärr. Joss Whedon gjorde filmen Serenity för att avsluta storylinen, och gjorde det med råge. Det blir ingen fortsättning.

En sak som alltid gör mig lika lycklig, är scenerna med bilder på själva Serenity. Ett sådant rymdskepp skulle jag vilja ha. Serenity har personlighet, karaktär, egna intriger för sjutton! Och dessutom är hon sjukt snygg. Nu ska jag sluta ösa lovord över den här serien och sova i stället.

Neuromancer

av William Gibson

Nu har jag hunnit läsa nästa bok som kom med Bokus-paketet: Neuromancer. Bra bok, måste jag säga!

Välskriven, den flöt på bra trots alla teknikreferenser (det är sådant som gör att jag ibland hakar upp mig i sf) men var ändå inte förenklad så att jag märkte det. Storyn var också helt okej, men det kändes lite att världen var häftigare än storyn. Visst, det är en bra grej att inte kunna beskriva en boks handling med en mening, men det är också jobbigt ibland att inte ha koll på vad som är handlingen. Snow Crash av Neal Stephenson lider av samma problem, men i ännu större utsträckning. Som sagt, båda böckerna är bra men ganska förvirrade. Lite svårt att känna sympati för huvudpersonen Case, men det är ju heller inte ett krav. Överlag rätt svårt att bry sig om karaktärerna, men det gjorde faktiskt inte så mycket.

Vad mer ska jag säga om Neuromancer? Hmm… Den innehöll en del roliga grejer, som t.ex. ”the ice”, och Night City. Jag gillade världssettingen väldigt mycket, det är synd att det är så svårt att hitta på en jävligt bra historia att berätta i den. Kan ändå rekommendera folk att läsa boken – den är bra!

Läslistor…

Jag har börjat komma igång med läsandet igen, efter att ha dragit igenom i princip hela Dresden Files under några veckor. Dom var bra som uppvärmning, i och med att de var ganska lättlästa och hade tydlig handling. För tillfället ser listorna ut så här.

Pågående:

• Neuromancer, William Gibson
• Tandooriälgen, Zac O’Yeah
• dhalgren, Samuel R. Delany
• Hjärtdjur, Herta Müller
• The Road, Cormac McCarthy
• Feersum endjinn, Iain M. Banks

Jag varvar dessa böcker med varandra för tillfället. Att läsa-listan är lite längre, men så innehåller den ju all min kurslitteratur också.

• La Morte Amoureuse, Théophile Gautier (kurslitt.)
• Antony, Alexandre Dumas (kurslitt.)
• Le Colonel Chabert, Honoré de Balzac (kurslitt.)
• Bel-Ami, Guy de Maupassant (kurslitt.)
• The Time Machine, H.G.Wells
• Mockingbird, Walter Tevis
• The Man Who Fell to Earth, Walter Tevis
• Krigsfångarna, Guido Knopp
• Toffs bok, Kalle Dixelius
• The Good Earth, Pearl S. Buck
• Metro 2033, Dmitrij Gluchovskij

Och det här är bara dom böcker jag har liggande lösa just nu… Det finns så mycket böcker, hur ska jag hinna läsa dem allihop?

Jag gillar att flera av mina läsprojekt finns med i listan. Nobelpristagare, mer science fiction, mer post-apokalyps, andra världskriget, icke-engelskspråkiga författare… Jag läser vidare, mot nya vidder!

Ted Chiang på Vetsaga

Skrev för ett tag sedan om att jag hade läst Stories of Your Life and Others av Ted Chiang. Igår publicerades en ny text på Vetsaga, som skriver om science fiction och fantasy, om just Ted Chiang.

När jag läser det som Johan skrivit inser jag att flera av de saker han kritiserar hos Chiang helt gick mig förbi. Idéerna bakom historierna fångade mig helt, eller så gjorde de det inte, men det var inte i t.ex. personbeskrivningarna som det brast. Snarare var det så att idéerna i historierna var ofullständigt förklarade eller helt enkelt ointressanta för min del. Jag tänkte inte ens på personporträtten Hmm, jag undrar vad det säger om mig som science fiction-läsare… 

Förmodligen säger det att jag inte bryr mig om människorna i berättelserna, det är idéerna jag vill åt. Alltså ser jag inga problem i att människorna endast används som pjäser för att utforska ett fenomen.

Eller så sluter man sig bara till att jag inte tänker så mycket på det stilistiska när jag läser – välj själv

Läs även andra bloggares åsikter om ted chiang, stories of your life and others, vetsaga, science fiction, idéer, idéförfattare, författare, noveller, böcker, stilistik, läsande, personporträtt