Rätten att inte vilja

Senaste veckorna har varit fulla av samtal om sex och relationer, med alla möjliga människor. Dels med en del nya bekantskaper, men även med min allra äldsta vän.

Jag brukar lite löst kalla mig själv för relationsanarkist (sedan ett halvår, i alla fall), vilket innebär att jag inte vill kategorisera mina relationer under flikarna vänskap och kärlek. Det är svårare än man tror, men börjar kunna vända om mitt tänk nu i alla fall. Svårare blir att förklara mig själv för andra omkring, speciellt sådana som inte alls är insatta i begreppen relationsanarki eller polyamori. För ett tag sedan blev jag medlem på Polyheart, och hittills är det oerhört givande att läsa diskussionerna där och känna att, nej, jag är faktiskt inte ensam. Vuxna, vettiga människor får det här att fungera – alltså kan jag också!

I alla fall, i natt pratade jag med M, en vän som jag känt för alltid (och det menar jag verkligen bokstavligen, jag träffade henne första gången när jag var tre dagar gammal), om sex i och utanför relationer. Hon har haft en del problem med sina olika pojkvänner, och utbrast irriterat att det alltid var sexet som hennes förhållanden kraschat på.

Det känns som att när poly (som paraplybegrepp, då) diskuteras, kommer alltid frågan upp om sex. Vilka har du sex med då? Vilket stör mig lite. I min närhet finns flera personer som jag mycket väl kan tänka mig att ha sex med, utan att för den skull vara förälskad i dom. Samtidigt finns det ytterligare andra som jag helt klart kan känna mig väldigt förälskad i i omgångar, men utan att alls vara attraherad av dem fysiskt.

Det stör mig att måttstocken för våra relationer utgörs av om vi idkar könsumgänge med varandra eller ej. Att det i vissa relationer är ett krav, och i andra ett förbud. Ofta känns det som att ”polyskapet” handlar mycket om rätten att få ha sex utanför sitt förhållande. Det är i alla fall mycket det som betonas. I stället vill jag poängtera en annan del: nämligen den att inte vilja ha sex inom sitt förhållande. Helt enkelt att spela utanför spelreglerna. Det utgås från att vi vill ha sex med vår partner, men inte att vi kan vilja ha ett asexuellt förhållande med en partner, och få det sexuella tillfredsställt någon annanstans.

Jag vet inte hur jag ska förklara min tanke bättre än så här, men jag har gjort ett försök i alla fall. Det jag ändå vill åt i slutändan är att folk ska definiera sina relationer själva. Utan att styras av krav och ”förväntningar” från omgivningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Ett svar to “Rätten att inte vilja”

  1. Vildvittra » Ett sånt där länkinlägg Says:

    […] sexfixerade, trots att det snarare är monofolk som ger sex en betydande särställning.”) Rätten att inte vilja (”Det stör mig att måttstocken för våra relationer utgörs av om vi idkar könsumgänge […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: