Förvirringen

Ytterligare en bekräftelse på att jag tydligen inte har samma krav på mig själv som alla andra.

I måndags kväll skickade jag in en i mina ögon fruktansvärd sammanfattning av en fem sidor lång text, jag var verkligen inte nöjd. Det var jättesvårt att skriva den, speciellt under pressen med uppsatsversionen som skulle in samtidigt. Idag på seminariet skulle sammanfattningarna diskuteras, så i går kväll när jag öppnade min mail låg där ett mail från kursläraren med min text plus kommentar bifogat.

Och läraren säger: ”Utmärkt arbete, jättebra sammanfattning! Lite kort kanske (man hade kunnat lägga till några grejer typ det här och det här), men överlag mycket bra arbete!”

?

Hur kan min usla sammanfattning anses som jättebra? Förvirringen är total, men jag antar att det är bra.

Jag undrar bara när jag ska lära mig bedöma mina texters värde ordentligt.

(För det är bara texterna det här händer med, jag har en tendens att plugga för lite till tentorna i stället.)

Det tvingande språket

Ju mer lingvistik jag läser, desto mer funderar jag på vad olika språk uttrycker. Inte vad olika språk kan uttrycka (jag är en varm anhängare av teorin att alla språk kan säga allt, frågan är bara hur omständligt det är), utan vad olika språk måste uttrycka. Vilka grundläggande regler som finns i vad man måste bestämma sig för innan man kan prata. Ett av mina favoritexempel är en fransk bok skriven av Anna Gavalda, som heter Je l’aimais. En fullständigt grammatiskt korrekt mening på franska, som orsakar en hel del problem vid sin översättning till svenska. Jag älskade… henne? honom? Vi vet inte, för det syns inte på originaltiteln. I det här fallet har franskan möjlighet att behålla en ambivalens som det inte finns utrymme för i svenskan (än så länge, det är typiskt sånt här man borde använda hen till!), där vi faktiskt måste uttrycka kärleksobjektets kön. Olika språk tvingar oss helt enkelt att uttrycka olika saker, de tvingar oss att ange en miniminivå av information i vårt tal. 

Sådant här funderar jag en hel del på nu när jag faktiskt dagligen befinner mig i en potentiell ”komma-ut”-situation (vilket känns mycket ovant). Vilka ord kan jag använda om jag inte vill komma ut, men ändå inte vill ljuga? Vilka ord tvingar mig att ange kön på den jag har en kärleksrelation med? Vilka ord är laddade på olika språk? Är franskans parténaire lika värdeneutralt som svenskans partner? Älskling är könsneutralt på svenska, ma cherie/mon cheri är det inte, och dessutom känns det töntigt att konstant kalla någon för min älskling. Sambo är ju köns-och värdeneutralt, men nu bor vi faktiskt inte tillsammans… Co-locataire på franska betyder snarare en rumskompis än något mer kärleksartat. Jag fortsätter leta, hittills har jag inte kommit på något som känns helt bekvämt (å andra sidan har jag knappast vant mig vid att jag överhuvud taget har en relation att presentera för folk, så…). 

Sånt kan man fundera på. Min stora skräck är att jag på mina lektioner i skolan ska säga något om ma copine (= min tjej) och bli rättad för att någon tror att jag sagt fel, eftersom ordet för min kille (= mon copain) är så pass likt och franska inte är mitt modersmål. En fånig rädsla, men likväl. 

Min poäng är i alla fall att det förmodligen finns språk där jag skulle tvingas könsbestämma min partner hela tiden. Jag är tacksam över att de språk jag rör mig i för tillfället åtminstone innehåller några kryphål, även för heterosarnas skull. Det är en frihet att slippa könsbestämma om man inte vill. Som sagt, möjligheten finns ju alltid kvar – det handlar bara om vad minimikravet och tvånget är. 

Orden

Ord är viktiga. Förändrar vi orden så förändrar vi vår egen upplevelse av företeelsen de beskriver.

Hur vi beskriver världen påverkar också hur vi tänker om den (även om jag inte håller med Sapir-Whorf om att språket styr tanken helt och hållet). Olika ord har olika laddning och värde vid olika tidpunkter. Språk förändras. Att inte inse att språk förändras och ord får nya konnotationer är korkat.

Ibland får man inse att just det här ordet går inte att använda på just det här sättet i just den här situationen.

Ibland får man inse att andra använder samma ord i en annan definierad betydelse, att det ordet har andra konnotationer för den personen.

Ibland får man inse att det kanske inte är orden vi ska hänga upp oss på, utan betydelse och tanken bakom – budskapet.

Ord är viktiga, och det är ofta värt att diskutera vad ord egentligen betyder för oss just här och nu. Vad är din definition av det här ordet? Vad tänker du på när jag säger det här? Det är nyttigt att tänka på vilka ord man använder, för ord är viktiga (vi har ju inte lärt oss telepati ännu). Orden är våra vägar till andra, så de är faktiskt värda att fundera över, hur slingriga och jävliga de än kan vara.

Jag gillar ord.

Swingfest på universitetet

I kväll har jag uppfyllt en punkt på min 2011-lista, genom att gå ut och dansa lindy hop med några andra än övervägande studentmusiker.

Den enormt trevliga gruppen Swing på universitetet ordnade Swingfest på café Bojan (där Samhällsvetenskapliga föreningen huserar), och bjöd in alla lindy hoppare i stan att komma förbi. Massa bekanta ansikten och en del nya!

Sjukt roligt att få dansa lite lindy igen, har ju mest dansat balboa senaste månaden de få gånger jag dansat alls. Dessutom vågade jag bjuda upp lite nya människor. Gick även en crash course i att följa och lyckades sen snubbla mig igenom åtminstone några danser som följare. Sjukt svårt att motstå impulserna att föra och ta steg med fel fot. Men intressant, och det är verkligen en helt annan dans!

Blir dock fortfarande irriterad på att jag har så svårt att komma ihåg alla intressanta turer jag ju faktiskt kan. Jag glömmer dem alltid så fort jag kommer ut på socialdansgolvet, och så fastnar jag i mina vanliga swing outer. Bah. Samtidigt så är ju musikalitet jätteviktigt, och det har jag verkligen blivit bättre på det här året.

För att utvärdera den här punkten så är jag sjukt nöjd med den. Den har pushat mig att våga ta mig ut och dansa lite mer än innan. Den har dessutom fått mig att våga bjuda upp främlingar, och inse att jag faktiskt kan dansa rätt bra (vilket inte borde förvåna mig, jag går ju trots allt medelavancerad på SSS) även om jag inte har så bra självförtroende och tycker att alla andra förare är mycket bättre. Jag ska nog sträva efter att socialdansa ännu mer nästa år.

Le saxo, mais oui!

Förra sommaren spontanköpte jag en altsax av en kompis som behövde pengar och hade en över. Tanken var väl ungefär hur svårt kan det vara, och instrument är ju alltid bra! Jag får dock som bekant många bra impulsidéer men har lite svårt att faktiskt ta tag i saker, vilket har lett till att den stackars saxen knappt har fått leka alls.

Sedan jag köpte den, har dock en god vän till mig sagt att hon ska lära mig att spela sax. P.g.a. diverse orsaker har vi inte lyckats ta tag i det förrän igår, då hon kom hem till mig med sin egen sax och fast besluten att lära mig så mycket som möjligt. Till min stora glädje gick det förvånansvärt bra att spela! JAG KAN FÅ LJUD I DEN! Till min stora glädje, eftersom jag har så stort problem med klarinetter. Jag lyckades spela en skala! Flera skalor! Jag kunde spela Blinka lilla stjärna! AAAH!

Jag är helt enkelt sjukt nöjd, både med att jag faktiskt använder mitt instrument och med att jag nu har påbörjat ytterligare en punkt på min 2011-lista (det är ju bara två månader kvar nu…) nämligen lära mig spela altsax hjälpligt. Om det fortsätter gå lika bra som det gjorde igår, kommer jag nog klara den punkten också. Det känns bra!

Analysering: att skapa eller lösa problem?

Som den akademiker jag är gillar jag att analysera saker, inklusive mig själv och mina beteenden. T.ex. analyserar jag ofta min sexualitet och dess uttrycksformer, både på ett personligt och mer allmänt sett (beroende på forum). Både bra och dåligt, problem och saker som faktiskt funkar, både fysiskt och psykiskt. Det är intressant helt enkelt.

Efter att ha fått en gråtattack hemma hos en vän över att saker aldrig funkar som jag vill, frågade jag henom hur ofta hen själv funderar på sin sexualitet. ”Inte så ofta”, blev svaret. ”Men så har det varit ganska oproblematiskt också”.

Det är väl så. Har något ställt till problem för en, leder det nog oftare till att man börjar reflektera över ämnet i stort än om allting bara flyter på utan några större issues som verkligen kräver uppmärksamhet och åtgärder. Själva analyserandet blir en vana (inte alltid en bra sådan, medger jag), men det är inte bara de problematiska områdena som vrids och vänds på även om det var de som gav upphov till analysen till att börja med.

Förutom att det är lätt att fastna i analysen så att den stör ut annat, är det också väldigt lätt att känna sig sjukt självcentrerad i en intim situation. Eftersom det är jag som har problem, handlar diskussionen och aktiviteterna om vad jag klarar av och tycker om/känner mig bekväm med. Det är rätt jobbigt ganska ofta – närhet handlar ju om fler personer än bara jag. Är ens självkänsla redan skakig blir den inte bättre av det här. Samtidigt försöker jag intala mig själv att ingen som är så nära mig mår bra av att jag lider i tysthet, så jag kan lika gärna prata om det. Svårt och jobbigt är det däremot ändå.

Och lite lockad blir jag alltid att bara hålla käften och låta bli att säga något, eller inte hamna i situationen alls. Oavsett så suger det, och både jag och potentiella partners blir lidande. Jag önskar mig en oproblematisk sexualitet i present. Gief?

Äntligen en ordentlig grammatik!

En annan punkt på min lista var ju att skaffa en ordentlig svensk grammatikbok. I tisdags trillade mitt senaste bokpaket in från Adlibris. I och med att jag ändå skulle beställa kurslitteratur, bestämde jag mig för att slå till på lite referenslitteratur också. Alltså är jag nu stolt ägare till både Svenska Akademiens språklära samt Språkrådets Svenska skrivregler.

Jag bestämde mig ju till slut för att Svenska Akademiens språklära var den bästa grammatikboken jag hade hittat, även om jag tror att kombinationen av de två är ett vinnande koncept. Språkläran ger lite mer teori, och skrivreglerna ger lite mer praktiska tips. Med andra ord, jag är mycket nöjd med mina inköp. Jag tror att jag kommer ha användning av båda som referenslitteratur ganska ofta.

Vad fanns mer i det där bokpaketet då? Jo, The Prosperous Translator samt The Entrepreneurial Linguist. Bra grejer, som rekommenderades till oss av läraren i yrkesteknik på kursen jag går nu. Hittills har jag läst nästan hela av The Prosperous Translator, och den ger så många bra tips! Plus ganska mycket humor.