Förvirringen

Ytterligare en bekräftelse på att jag tydligen inte har samma krav på mig själv som alla andra.

I måndags kväll skickade jag in en i mina ögon fruktansvärd sammanfattning av en fem sidor lång text, jag var verkligen inte nöjd. Det var jättesvårt att skriva den, speciellt under pressen med uppsatsversionen som skulle in samtidigt. Idag på seminariet skulle sammanfattningarna diskuteras, så i går kväll när jag öppnade min mail låg där ett mail från kursläraren med min text plus kommentar bifogat.

Och läraren säger: ”Utmärkt arbete, jättebra sammanfattning! Lite kort kanske (man hade kunnat lägga till några grejer typ det här och det här), men överlag mycket bra arbete!”

?

Hur kan min usla sammanfattning anses som jättebra? Förvirringen är total, men jag antar att det är bra.

Jag undrar bara när jag ska lära mig bedöma mina texters värde ordentligt.

(För det är bara texterna det här händer med, jag har en tendens att plugga för lite till tentorna i stället.)

Det tvingande språket

Ju mer lingvistik jag läser, desto mer funderar jag på vad olika språk uttrycker. Inte vad olika språk kan uttrycka (jag är en varm anhängare av teorin att alla språk kan säga allt, frågan är bara hur omständligt det är), utan vad olika språk måste uttrycka. Vilka grundläggande regler som finns i vad man måste bestämma sig för innan man kan prata. Ett av mina favoritexempel är en fransk bok skriven av Anna Gavalda, som heter Je l’aimais. En fullständigt grammatiskt korrekt mening på franska, som orsakar en hel del problem vid sin översättning till svenska. Jag älskade… henne? honom? Vi vet inte, för det syns inte på originaltiteln. I det här fallet har franskan möjlighet att behålla en ambivalens som det inte finns utrymme för i svenskan (än så länge, det är typiskt sånt här man borde använda hen till!), där vi faktiskt måste uttrycka kärleksobjektets kön. Olika språk tvingar oss helt enkelt att uttrycka olika saker, de tvingar oss att ange en miniminivå av information i vårt tal. 

Sådant här funderar jag en hel del på nu när jag faktiskt dagligen befinner mig i en potentiell ”komma-ut”-situation (vilket känns mycket ovant). Vilka ord kan jag använda om jag inte vill komma ut, men ändå inte vill ljuga? Vilka ord tvingar mig att ange kön på den jag har en kärleksrelation med? Vilka ord är laddade på olika språk? Är franskans parténaire lika värdeneutralt som svenskans partnerÄlskling är könsneutralt på svenska, ma cherie/mon cheri är det inte, och dessutom känns det töntigt att konstant kalla någon för min älskling. Sambo är ju köns-och värdeneutralt, men nu bor vi faktiskt inte tillsammans… Co-locataire på franska betyder snarare en rumskompis än något mer kärleksartat. Jag fortsätter leta, hittills har jag inte kommit på något som känns helt bekvämt (å andra sidan har jag knappast vant mig vid att jag överhuvud taget har en relation att presentera för folk, så…). 

Sånt kan man fundera på. Min stora skräck är att jag på mina lektioner i skolan ska säga något om ma copine (= min tjej) och bli rättad för att någon tror att jag sagt fel, eftersom ordet för min kille (= mon copain) är så pass likt och franska inte är mitt modersmål. En fånig rädsla, men likväl. 

Min poäng är i alla fall att det förmodligen finns språk där jag skulle tvingas könsbestämma min partner hela tiden. Jag är tacksam över att de språk jag rör mig i för tillfället åtminstone innehåller några kryphål, även för heterosarnas skull. Det är en frihet att slippa könsbestämma om man inte vill. Som sagt, möjligheten finns ju alltid kvar – det handlar bara om vad minimikravet och tvånget är. 

Orden

Ord är viktiga. Förändrar vi orden så förändrar vi vår egen upplevelse av företeelsen de beskriver.

Hur vi beskriver världen påverkar också hur vi tänker om den (även om jag inte håller med Sapir-Whorf om att språket styr tanken helt och hållet). Olika ord har olika laddning och värde vid olika tidpunkter. Språk förändras. Att inte inse att språk förändras och ord får nya konnotationer är korkat.

Ibland får man inse att just det här ordet går inte att använda på just det här sättet i just den här situationen.

Ibland får man inse att andra använder samma ord i en annan definierad betydelse, att det ordet har andra konnotationer för den personen.

Ibland får man inse att det kanske inte är orden vi ska hänga upp oss på, utan betydelse och tanken bakom – budskapet.

Ord är viktiga, och det är ofta värt att diskutera vad ord egentligen betyder för oss just här och nu. Vad är din definition av det här ordet? Vad tänker du på när jag säger det här? Det är nyttigt att tänka på vilka ord man använder, för ord är viktiga (vi har ju inte lärt oss telepati ännu). Orden är våra vägar till andra, så de är faktiskt värda att fundera över, hur slingriga och jävliga de än kan vara.

Jag gillar ord.

Publicerat i Språket. 1 Comment »

Äntligen en ordentlig grammatik!

En annan punkt på min lista var ju att skaffa en ordentlig svensk grammatikbok. I tisdags trillade mitt senaste bokpaket in från Adlibris. I och med att jag ändå skulle beställa kurslitteratur, bestämde jag mig för att slå till på lite referenslitteratur också. Alltså är jag nu stolt ägare till både Svenska Akademiens språklära samt Språkrådets Svenska skrivregler.

Jag bestämde mig ju till slut för att Svenska Akademiens språklära var den bästa grammatikboken jag hade hittat, även om jag tror att kombinationen av de två är ett vinnande koncept. Språkläran ger lite mer teori, och skrivreglerna ger lite mer praktiska tips. Med andra ord, jag är mycket nöjd med mina inköp. Jag tror att jag kommer ha användning av båda som referenslitteratur ganska ofta.

Vad fanns mer i det där bokpaketet då? Jo, The Prosperous Translator samt The Entrepreneurial Linguist. Bra grejer, som rekommenderades till oss av läraren i yrkesteknik på kursen jag går nu. Hittills har jag läst nästan hela av The Prosperous Translator, och den ger så många bra tips! Plus ganska mycket humor.

Sarajevo dreaming

Två år senare är jag tillbaka i Sarajevo. Denna gång mer medveten, självsäkrare, ensammare, vuxnare och med två års universitetsstudier och självhushåll i bagaget. Same same but different.

Jag och mina värdar smider planer på hur jag ska lära mig så mycket lokalt språk som möjligt, och jag är både skrämd och intresserad och glad. En vecka. Jag har en vecka att insupa språk, kultur, staden själv – och samtidigt bara få ha lite vanlig semester. Sitta i solen och läsa. Shoppa lite. Plugga måste jag i alla fall göra (flera rapporter som ska vara inne denna vecka t.ex.).

Jag tror att detta blir en bra vecka. Nu ska jag nog gå och lägga mig, för att i morgon orka göra allt jag vill göra. Yay Sarajevo!

Bilder och grammatik

Jag insåg när jag satt och tittade igenom min 2011-lista, att jag ju faktiskt har uppfyllt en punkt. Kanske inte riktigt i den form jag tänkt mig, men ändå. I januari talade min mor om för mig att hon hade impulsköpt en ny kamera: ville jag ha den gamla? Eftersom den gamla kameran var en fin och bra kompaktkamera i fullt fungerande och fräscht skick tackade jag naturligtvis inte nej. Den duger definitivt som min ”nya kamera” tycker jag, så därmed blir den punkten den första jag kan stryka helt från listan!

En annan punkt som jag trodde skulle vara enklare att stryka var den om grammatikbok. Den här punkten har jag påbörjat genom att göra efterforskningar. Jag fick ju tag på Funktionell Svensk Grammatik av Maria Bolander till ett mycket bra och billigt pris – det visade sig även att den är kurslitteratur till min nästa delkurs, så det var ju bra! Den fyller nog inte den funktion jag vill ha dock, så det lutar åt att jag ska försöka skaffa Svenska Akademiens Språklära, först då anser jag mig ha uppfyllt den här punkten.

Jakten har börjat

På min 2011-lista finns bland annat punkten ”skaffa en ordentlig svensk grammatikbok” med. Jag har börjat jaga efter den nu när jag ändå har hängt i bokhandlar och tittat på kurslitteratur. Det är svårt, speciellt som jag är petig. Vill ju ha en som inte bara är till för nybörjare, för jag är ju inte riktigt nybörjare längre. Just nu är väl den här boken, Funktionell svensk grammatik av Maria Bolander, den starkaste kandidaten. Jag har dock inte bestämt mig, och letar fortfarande efter tips på en bra och hyfsat heltäckande grammatikbok.