Day 30 – One last moment

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag är ett hyfsat kontrollfreak. Jag vill veta hur saker ska bli, jag är ganska dålig på att vara spontan – jag vill ha en plan. Det har blivit bättre med åren, men jag gillar fortfarande att planera och utan min almanacka dör jag. Kontrollerandet sträcker sig även till känslor och tankar.

Så därför får dagens ögonblick bli den där hisnande känslan i magen som dyker upp när jag gör något jag inte trodde att jag skulle våga, eller kanske säger det där som jag aldrig trodde jag skulle våga säga, eller bestämmer mig för att hänga på ett äventyr trots att jag vet att jag inte borde, eller liknande. Den där känslan när jag tar klivet utanför min ram, prövar att flyga och det funkar. Det ögonblicket är guld värt.

Annonser

Day 29 – Your aspirations

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Mina mål i livet, kanske det här ska översättas till. Vad har jag för mål? Vad vill jag bli? Alla ställer mig den frågan, speciellt alla mina bekanta som är äldre. Och det är ganska många som är äldre än mig.

Självklart har jag alla vanliga tråkiga mål som alla andra, dvs.: skaffa en utbildning, skaffa ett bra jobb, bo i en trevlig lägenhet, ha ett liv med vettig fritid… Vem vill inte sådant? Ett bra fungerande liv tror jag alla har som mål någonstans i bakhuvudet.

För tillfället är jag mest fokuserad på att skaffa en utbildning, förhoppningsvis en som leder till någon form av jobb. Vi får se hur det går. Andra mål är lite mer vaga. Inget som jag riktigt kan skriva ner. Jag hoppas att jag kommer kunna följa mina drömmar, oavsett hur osannolika de är.

Publicerat i Bloggande. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Day 28 – Something that you miss

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Det här bör handla om en sak, som jag tolkar inlägget. Jag kommer därför inte skriva om personer jag saknar. Saker är svårare, jag saknar inte så himla många. De saker jag är mest fäst vid har jag ju, så dem saknar jag inte. Svårt blir det…

Man skulle också kunna tolka det som att det handlar om en plats. I så fall blir det enklare. Jag saknar min stad i Frankrike. Inte byn jag bodde vid, inte skolan, men staden som den låg i. Den var gullig, ganska praktisk (och opraktisk!) och jag tillbringade rätt mycket tid i den. Den blev ett tredje hem. Jag lärde mig aldrig hitta jättebra, men jag gillade den verkligen. De romantiska promenaderna gör nog sitt till tror jag ^^

Day 27 – Your favorite place

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag är verkligen dålig på att välja favoriter. Men det finns en plats som jag alltid älskar, även när jag har tråkigt eller när det är dåligt väder. För det är så vackert. Platsen heter Gotland, men mer specifikt så är det ett hus i närheten av Lergrav, i Rute socken. En mil från Fårösund, en kilometer från havet. I år är ett av de få åren då jag inte varit på ön alls, inte varit i vårt hus. Jag saknar det.

Det är något med ön, hela ön. De norra delarna är speciella – de södra är fina, men inte alls samma sak. Det är blandningen av hårt och mjukt, plus att jag naturligtvis associerar till sommar när jag tänker på den. Jag gillar de små fiskelägena, jag gillar Visby, jag gillar raukarna, jag gillar hagarna, skogarna, havet, vikarna… Jag överväger att någon gång i mitt liv tillbringa lite längre tid än ett par veckor i stöten där. Utforska ön mer ordentligt, få det att bli en vardag.

Tyvärr skulle jag nog inte kunna få ett kvalificerat jobb där, utan det får väl bli någon gång med distansjobbande. Så länge nöjer jag mig med att ha ön som en plats jag kan åka till, och där det alltid känns som att komma hem.

Day 26 – Your fears

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Det bara fortsätter radas upp svåra ämnen här! Men när jag tänker efter lite, så är jag i grunden rädd för ganska få saker. Rädd på riktigt alltså, sådär så att jag kan bli helt skräckslagen.

En av dem är att något ska hända med min familj eller mina vänner, så att de dör eller försvinner på annat sätt. Kopplat till det här är min egen dödsångest. Jag vill inte vara så här rädd för döden, men det är tyvärr så det är. Numera tänker jag inte på det speciellt ofta, förutom när något särskilt inträffar. När jag var typ 11 däremot, låg jag ofta och grät på natten för att jag var rädd för att dö, eller rädd för att min familj skulle dö. Tack och lov är det inte så längre.

Min enda starka fobi brukar folk tycka är ganska löjlig. Jag tycker det också, men kan ändå inte låta bli att vara rädd för dem – sniglarna. Både med och utan skal. Med åren har det blivit bättre där också, nu kan jag åtminstone gå över dem vilket jag inte kunde förut. Otroligt fånigt, som sagt.

Publicerat i Bloggande. Etiketter: , , , , , . 1 Comment »

Day 25 – A first

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Nu blev det svårt igen. Jag skulle kunna göra som Julia Skott och skriva om första gången jag körde bil, för det var fantastiskt. Jag skulle kunna skriva om första gången jag var på lajv, det var också fantastiskt – i alla fall då ^^ Jag kan inte skriva om första gången jag kysste någon, för det har jag redan gjort. Men allt jag gör har jag ju någon gång gjort för första gången…

Vi tar det här minnet, för att det är ett minne jag verkligen gillar.

Påsken 2009 åker jag och mina föräldrar till Sarajevo för att hälsa på bekanta. Vi drar runt i stan i några dagar, innan vi tillsammans med våra vänner ger oss av på en tur genom Balkan. Vi passerar Serbien och Montenegro, och bestämmer oss för att åka in i Kosovo och träffa på en bekant till våra bekanta. Så det gör vi. Vi anländer Peja någon gång på eftermiddagen, väntar in de övriga. Promenerar runt i stan, äter traditionell kosovoalbansk jättegod mat på en liten restaurang.

Vi ser trupper som går runt i staden, de tillhör KOFOR-trupperna som är i Kosovo för att se till att alla känner sig trygga(re). Just de här är italienare, och där någonstans pingar min hjärna till och tycker att jag borde försöka prata med dem på italienska som jag vid det laget har läst i ett och ett halvt år på gymnasiet. Det vågar jag dock inte.

Dagen därpå vaknar vi på hotellet, det är min födelsedag. Innan vi lämnar Kosovo bestämmer vi oss för att besöka ett kloster. Även detta kloster bevakas av italienska KOFOR-trupper. Den här gången vågar jag, och det funkar! De förstår vad jag säger, jag förstår vad de svarar! För första gången prövar jag mina språkliga vingar på italienska (med riktiga italienare, mind you), och det fungerar. Adrenalinkicken är otrolig 🙂

Ett halvår senare börjar jag på universitetet och läser just – italienska.

Day 24 – Something that makes you cry

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Precis som att det är lätt att göra mig glad, är det också ganska lätt att få mig att gråta. Oftast handlar det om att någonting påminner mig om något känslosamt, eller helt enkelt bara att det är sorgligt i sig självt. Det kan vara en film, en låt, en bild, en text… Det handlar bara om sammanhang, och vilket humör jag är på. Ibland är jag på gråt-humör, då kan ett trevligt minne få mig att börja gråta. Jag kan nog inte säga en enda specifik sak som alltid får mig att gråta, förutom musiken till Braveheart. Det är helt otroligt vad sorglig den är. Men annars är det som med allt annat, det varierar ^^

Publicerat i Bloggande. Etiketter: , , , . Leave a Comment »