Swingfest på universitetet

I kväll har jag uppfyllt en punkt på min 2011-lista, genom att gå ut och dansa lindy hop med några andra än övervägande studentmusiker.

Den enormt trevliga gruppen Swing på universitetet ordnade Swingfest på café Bojan (där Samhällsvetenskapliga föreningen huserar), och bjöd in alla lindy hoppare i stan att komma förbi. Massa bekanta ansikten och en del nya!

Sjukt roligt att få dansa lite lindy igen, har ju mest dansat balboa senaste månaden de få gånger jag dansat alls. Dessutom vågade jag bjuda upp lite nya människor. Gick även en crash course i att följa och lyckades sen snubbla mig igenom åtminstone några danser som följare. Sjukt svårt att motstå impulserna att föra och ta steg med fel fot. Men intressant, och det är verkligen en helt annan dans!

Blir dock fortfarande irriterad på att jag har så svårt att komma ihåg alla intressanta turer jag ju faktiskt kan. Jag glömmer dem alltid så fort jag kommer ut på socialdansgolvet, och så fastnar jag i mina vanliga swing outer. Bah. Samtidigt så är ju musikalitet jätteviktigt, och det har jag verkligen blivit bättre på det här året.

För att utvärdera den här punkten så är jag sjukt nöjd med den. Den har pushat mig att våga ta mig ut och dansa lite mer än innan. Den har dessutom fått mig att våga bjuda upp främlingar, och inse att jag faktiskt kan dansa rätt bra (vilket inte borde förvåna mig, jag går ju trots allt medelavancerad på SSS) även om jag inte har så bra självförtroende och tycker att alla andra förare är mycket bättre. Jag ska nog sträva efter att socialdansa ännu mer nästa år.

Annonser

Dansandet utvecklas

Det blir en samlad bloggpost om hur det har gått med dansande egentligen. Jag lovade mig själv att jag skulle socialdansa lindyhop minst fem gånger utanför studentmusikkretsar. Hittills har jag klarat av fyra, så det känns bra!

Jag har varit två gånger på klubben Chicago på deras onsdagsdanser, en gång i våras och en gång igår. I våras var jag mycket räddare och nervösare, medan jag igår fortfarande var nervös, men faktiskt lyckades bjuda upp helt okända människor och dansa med dom. Blev dessutom uppbjuden flera gånger av folk jag inte kände som utgick från att jag skulle föra – det var väldigt trevligt! Sen dansade jag ju med folk jag känner också, men ändå. Det var ett stort steg framåt, och jag känner verkligen att det har hänt något med mitt självförtroende sedan i våras!

I somras var jag även på Stora Skuggan och dansade en gång. Det var jättemysigt men i och med att jag jobbade så mycket hann jag bara dit en gång, lite tråkigt. Där lyckades jag bara bjuda upp någon enstaka ny person, men tillbringade en stor del av tiden med att dansa ihop mig med en av mina favoritföljare inför lägret vi sedan åkte på. Det var roligt och ett väldigt fint ställe att dansa på!

I mitten av augusti åkte även jag och fyra kompisar till Åland för att delta i The Windjammer’s Ball i Mariehamn. Egentligen tror jag att det var där mitt självförtroende fick en sådan boost, i och med att F och jag både sökte och kom in till den näst högsta nivån, intermediate-advanced. Det var auditions och vi var jättenervösa, men klarade det och det kändes som att vi passade bra in i nivån för den gruppen. Det var väldigt skönt att få utvärderat att jag faktiskt kan dansa, jag är faktiskt en förare på medelavancerad nivå. På kvällarna var det socialdans, och då var det väldigt skönt att kunna bjuda upp folk från gruppen men även andra. Så det gick bra!

Eftersom vi klarade lägret på den nivån, tog F och jag oss i kragen och anmälde oss till den medelavancerade kursen på SSS. Den började i tisdags och hittills känns det fantastiskt bra!

Så, för att sammanfatta, så har jag faktiskt socialdansat mer med både nya människor och bekanta människor, mitt självförtroende har ökat även om jag fortfarande blir irriterad på att jag inte kommer ihåg turerna när jag väl socialdansar och jag har börjat delta mer aktivt i lindyscenen. Det känns skitbra!

Countdown

Nu börjar det bli den tiden på året igen att det är dags för Nobelfestligheterna. I år har jag tydligen avancerat i jobbhierarkin, jag ska få gå på själva prisutdelningen! Mycket spännande, det ser jag fram emot! Så det blir prisceremoni, middag på muséet, dans i Gyllene Salen och sedan Night Cap på Handels. En dag att se fram emot!

Nu gäller det bara att jag ska fundera ut något bra sätt att hitta en partner till dansen och Night Capen. Inbjudan gäller nämligen ”med respektive”. Då kommer den roliga listan upp att jag 1) inte har någon etablerad respektive 2) har fler personer som jag dejtar 3) hur fan ska jag kunna välja mellan dem? 4) hur ska jag undvika att det här ger någon av dem prioritet över de andra? Speciellt som jag vet att flera av dem verkligen, verkligen skulle uppskatta festen. Fan. Jaja, jag har till 17 november på mig att lösa det här. Yay för kombon sjukt formell fest och relationsanarki, eller något.

A Day at the Races

Idag bad för övrigt min mor mig berätta om det var lindy hop som dansades i det här klippet, från bröderna Marx film A Day at the Races. Det är det 🙂 Sjukt snyggt är det också!

Det är lite roligt, jag växte upp med den här filmen (och alla bröderna Marx andra filmer också, för den delen) utan att någon veta att det var lindy som de dansade. Och nu kan jag göra delvis samma turer som finns med i det här klippet 🙂 Häftigt!

Mera dans!

I kväll var jag och provade på balboa på Swedish Swing Society, där jag vanligtvis dansar lindy hop. Jättekul!

En alldeles egen dans, men till samma sorts musik som lindyn. Lite elegantare, mycket mindre steg, men minst lika levnadsglad som lindyn när man väl kan den. Roligt, jag prövade att följa – eftersom jag vanligtvis för ville jag testa det här – och det är så svåååårt! Men roligt det också! Jag har helt enkelt fått ännu ett intresse…

Så nu bedriver jag en kampanj på facebook för att få någon av mina vänner att anmäla sig till balboa med mig 🙂 Mera dans åt folket!

I så fall kommer mina torsdagskvällar i sex veckor framöver bara bestå av dans, med middagspaus emellan. Det låter trevligt, eller hur?

It’s the lindy hop hop

Idag hade jag min fjärde lektion på nybörjarmedel i lindy hop. Det går framåt i dansandet, jag lär mig mycket även om vi inte hinner få in allt på själva lektionerna. Det som är lite jobbigt är att jag inte hinner socialdansa så mycket, både eftersom jag är en upptagen människa och att jag är feg.

Fegheten baserar sig på samma premiss som förut, det vill säga mitt självförtroende som förare. På ett vanligt socialdansgolv är det troligare att jag är följare, och även om jag egentligen innerst inne vet att folk förmodligen inte bryr sig om jag för eller inte, så klarar min sociala stressnivå inte av att hantera situationen. Förhoppningsvis lossnar det någon gång i alla fall. Tills dess håller jag mig till att dansa med mina vänner som känner mig, eller på Högkvarteret där det inte spelar någon roll.

En rolig detalj är att jag har lyckats få instruktörerna på kursen att generat titta på mig varje gång dom pratar om oss dansare i termerna ”hörrni killar, nu tar ni och flyttar på er så att tjejerna kan gå på sin raka linje”, och raskt byta ut ordet killar mot förare (och, till och med, ordet tjejer mot följare). I love it!

Och, hur mycket jag än teoretiserar om dansandet och könsroller, så är det inte för att utmana normer som jag dansar. Jag dansar för att jag är kär i den här dansen och musiken. Resten är bara en bieffekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lindy hop på Högkvarteret

Ikväll har jag varit iväg och dansat lindy hop på klubben Högkvarteret. Det var första gången jag gick ut och socialdansade ”på riktigt”, och det var även första gången jag besökte Högkvarteret. Jag har funderat på att gå dit flera gånger förut också, men aldrig kommit iväg – men nu när det var Queerlindy kunde jag ju inte låta bli. Och det visade sig vara en bra idé, det var jättekul!

Eftersom jag tillhör en av dom tjejer som dansar förare (och alltså inte gör det för att det är kul att pröva det också nu när jag dansat följare så länge, utan för att jag faktiskt bara kan föra och inte följa), har jag haft en liten mental blockad mot att våga gå ut och socialdansa bland ”vanliga” lindy hoppare.

För det är faktiskt så, att dom flesta tjejer dansar följare, och dom flesta killar dansar förare, och så är det liksom bara, så klart. Att ta diskussionen varje gång en kille (som då oftast är en förare som tror att han bjuder upp en följare) bjuder upp, (”nä, men jag brukar dansa förare, så jag kan egentligen inte följa…”) är ganska jobbigt. Och tjejerna (som oftast är följare) bjuder inte heller upp, för dom tror att en själv också är följare. Bloody complicated och leder till att en kommer bort från det jag egentligen vill – gå ut och dansa lindy hop för att bli bättre på det och för att det är så jävla roligt! Och visst, förhoppningsvis håller detta på att ändras så att det inte är så självklart längre vem som dansar vad, men mitt lindy-självförtroende är inte tillräckligt starkt än så att jag orkar ta dom smällarna också.

Därför, mina vänner, var det fantastiskt skönt med något som kallades för queerlindy. Jag dansade med flera okända personer, och varje gång någon bjöd upp ställdes frågan: ”okej, vem för och vem följer? Och vad känner du dig mest bekväm med att göra?”. Oavsett om det var kille/tjej eller tjej/tjej (eller kille/kille, som jag bara tjuvlyssnade på). Det var förutsättningslöst och utan förutfattade meningar.

Så ikväll har jag fört tjejer, fört killar, följt tjejer och följt killar. Det har gått olika bra i olika omgångar, men det har varit fantastiskt kul och jag har lärt mig flera nya steg! Nästa gång kanske jag vågar mig ut att socialdansa någon annan stans. Men Högkvarteret tänker jag definitivt återvända till på ett eller annat sätt, bara för den sköna stämningens skull.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,