Day 29 – Your aspirations

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Mina mål i livet, kanske det här ska översättas till. Vad har jag för mål? Vad vill jag bli? Alla ställer mig den frågan, speciellt alla mina bekanta som är äldre. Och det är ganska många som är äldre än mig.

Självklart har jag alla vanliga tråkiga mål som alla andra, dvs.: skaffa en utbildning, skaffa ett bra jobb, bo i en trevlig lägenhet, ha ett liv med vettig fritid… Vem vill inte sådant? Ett bra fungerande liv tror jag alla har som mål någonstans i bakhuvudet.

För tillfället är jag mest fokuserad på att skaffa en utbildning, förhoppningsvis en som leder till någon form av jobb. Vi får se hur det går. Andra mål är lite mer vaga. Inget som jag riktigt kan skriva ner. Jag hoppas att jag kommer kunna följa mina drömmar, oavsett hur osannolika de är.

Annonser

Day 15 – Your dreams

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Det här var ett svårt ämne, det är därför delvis som listan hakade upp sig. Det är lite svårt att sammanfatta sina drömmar, poängen med dem är ju att de är drömmar? Jag drömmer om så himla mycket, både abstrakt och konkret, stort och smått.

Jag drömmer om saker jag vill göra, platser jag vill åka till, människor jag vill träffa, böcker jag vill läsa, filmer jag vill se… Ibland är det inte allvarligare än att jag drömmer om den där chokladbiten jag skulle vilja äta, ibland är det inte mindre än att jag drömmer om att starta ett förlag. Allting blandas, flyter ihop och blir en del av mig och dom val jag gör i mitt liv.

Och det där är bara mina personliga drömmar. Sen har jag drömmarna som handlar om andra, som handlar om min familj eller vänner, eller bara världen i allmänhet. Jag drömmer om att min brorsdotter inte ska möta samma hinder som mig, jag drömmer om att min brorson ska få det bemötande han förtjänar, jag drömmer om att världen en dag kanske förändras till det bättre. Drömmarna kopplas ihop, personligt och allmänt, stort och smått här också.

På gymnasiets svenska C-kurs höll jag ett tal om drömmar och vikten av dem. En del av det jag sa då tror jag verkligen fortfarande på, t.ex. drömmars betydelse för oss som människor. Vi behöver drömmar, för de får oss att sträva vidare och att fortsätta även om vi sitter fast i en situation vi inte kan förändra omedelbums. Sitter jag på jobbet och har tråkigt kan jag drömma om personen jag ska träffa på kvällen. Är jag tvungen att arbeta från låg ålder kan jag drömma om att en dag gå i skolan. Alla har vi våra drömmar, de gör oss mänskliga.

Arr-drömmerier

Efter att ha vaknat till ett ögonblick idag, somnade jag om och drömde att jag skulle arrangera lajv.

Tanken var att göra ett post-apokalyptiskt lajv med tåg inblandade. Fråga mig inte hur. Tåg som åkte ner i vattnet, jag tror att själva lajvet var tänkt att utspela sig på en brygga. Allting kändes jättelogiskt medan jag sov, men nu när jag är vaken förstår jag inte riktigt hur jag fick ihop det.

Jag tror jag ska tolka den här drömmen som att jag är sugen på att arrangera lajv. Roddande, administration, problemlösning, kreativitet… Mums. Gäller bara att få en tillräckligt bra idé, tror jag. Sen jäklar!

New York, New York!

Om mindre än en vecka bär det av mot andra sidan Atlanten igen. Det ska bli kul – för en gångs skull ska vi faktiskt vara i New York och inte bara passera igenom staden! Det känns lite overkligt, jag har haft så fullt upp så jag har liksom inte hunnit ställa in mig på att vi ska åka. Men nu jävlar!

I julklapp av föräldrarna fick jag en fin bok om Dorothy Parkers New York som jag hade tänkt ta med mig och försöka använda som guidebok. Blir lite sugen på att ta med mig Harpo Marx självbiografi också, den tilldrar sig ju till stor del i New York eftersom det var där familjen Marx startade.

Harpo och Dottie kände ju varandra också, de hängde på samma ställen under ”the Roaring Twenties”. En period jag tycker ganska mycket om, rent livsstilsmässigt. Det är svårt att inte falla för Harpos skildringar av hur de spelar krocket på ett tak, eller spelar pinochle på en svartklubb. På samma gång som jag inser hur mycket de egentligen dricker och spelar, och det går upp för mig hur mycket problem de hade med just dessa saker. Det gick liksom inte att bara göra lite grann.

”The Roaring Twenties” är en legendarisk period, och jag ser fram emot att få utforska New York delvis efter den kartan. City of my dreams, here I come!

Läs även andra bloggares åsikter om new york, semester, drömmar, upptäcksfärd, dorothy parker, harpo marx, the roaring twenties

Bubbling around

Yes, that’s what I’m doing. I hardly recognize myself. This need to be with a certain person, my willingness to drop basically everything for this person. I think that’s what they call love. The total happiness while with this special special person.

I just hope I’ll manage to live up to my ideals. It’s so easy to have ideals when you’re not in love, now comes the true test.

At the same time trying to go on with my life and the things I do (like studying for example!). I should be writing an essay today, but so far (I’ve been awake for 3 hrs) nothing accomplished.

Dreams dreams dreams… And stress at the same time, over so many other things. I just want to bury myself in this happy feeling and forget about everything else, but sadly, that is not the way things work.

Oh well, I’ll manage, I’ll pull through, somehow, I always do. So far anyway.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, förälskelse, känslor, drömmar, relationsanarki, stress, uppsatsskrivning, koncentrationssvårigheter, fjärilar i magen

Virrvarr

Det känns som att mitt huvud bubblar och kokar, så mycket jag vill göra och säga och skriva och prata och sjunga och dansa och hitta på… Jag fladdrar mellan saker, försöker samla mig till att åstadkomma någonting. Söker jobb, letar lägenhet, drömmer om framtiden…

Jag är helt enkelt mitt uppe i livet. Jobbar om dagarna och drömmer om nätterna. Läser och leker och läser igen. Tiden går och snart är sommaren slut känns det som, trots att det fortfarande bara är juli.

Allting går så snabbt, och tiden räcker liksom inte till. Konstigt det där! Och alltid när jag har saker jag vill skriva här har jag ingen dator i närheten 😛

Och nu kom farsan in och tyckte jag skulle plocka undan mina kläder, så jag får väl göra det… I’ll be back.

Läs även andra bloggares åsikter om virrvarr, flum, osammanhängande, frihet, liv, jobb, framtiden, tiden, drömmar

Konstiga drömmar

Jag har börjat drömma väldigt mycket, och väldigt mycket våldsamma drömmar. Fast det allra konstigaste, det är att jag har börjat komma ihåg det jag drömmer. Det brukade jag inte göra. Idag när jag sov fem timmar efter att ha varit och städat, drömde jag till exempel om att jag skulle få Charlie and the Chocolate Factory, Charlie and the Great Glass Elevator och någon mer bok (som antagligen inte var skriven av Roald Dahl, den var stor och blå) signerade av Roald Dahl. Jag var jättenervös. Jättekonstigt, särskilt som jag inte har tänkt på dom böckerna på att bra tag.

Härom natten drömde jag att jag var ute och gick i en stad, träffade en vän, och plötsligt började någon skjuta mot oss och alla andra. Vi sprang upp i något som var ett hus, en klippa och en kulle, samtidigt. Vi kravlade uppför kanten för att dom inte skulle kunna skjuta på oss nedifrån, men runt om blev folk träffade av kulor ändå. Längst upp satt vi och vågade inte titta för långt ut, för då skulle dom kunna skjuta oss. Jag vet inte hur länge, men vi var belägrade där ett bra tag. Efter ett tag började vi skjuta tillbaka. Fler och fler dog, och till slut var vi bara tre kvar där uppe. Då släppte vi en bomb på dom tre-fyra som var kvar på motståndarsidan så att dom dog. Sedan skulle vi ta oss ner, vi gick nerför trappor och hamnade plötsligt på en gata i ett litet stadskvarter. Där hade ingen märkt någonting, så alla tittade jättekonstigt på oss eftersom vi var blodiga, smutsiga och vacklade fram längs gatorna. Och plötsligt hade jag glömt vad som hänt. Sen vaknade jag igen. Också en jättekonstig dröm. Jag skulle väl inte direkt kalla den en mardröm, men det var inte en mysig dröm så att säga.

Det lustiga (eller vad man ska säga) är att även när jag drömt väldigt våldsamma saker (drömde för ett tag sen om att bli jagad av våldtäktsmän över tak, några trillade ner, inklusive dom andra flickorna) så blir jag ändå ledsen när jag vaknar. Jag vill ändå hellre stanna kvar i drömlandet än att gå upp och hantera den riktiga världen. Jag undrar vad det säger om mig 😛

Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, våldsamma drömmar, drömtydning, minne, roald dahl, charlie and the chocolate factory, charlie and the great glass elevator, drömlandet, verkligheten, overklighet, krig, jagad, konstigheter, mardrömmar