Bokkedjan: Böcker

Hakar på igen, och denna gång handlar kedjan om böcker

Det är svårt att inte hamna i Terry Pratchetts Discworld när man pratar om böcker, i och med att Osynliga Universitetet har ett av dom mer fantastiska bibliotek jag läst om. Böcker som måste kedjas fast, böcker som flyttar på sig, studenter som går vilse, och L-space. Allt detta vaktas av en bibliotekarie som råkar ha blivit en orangutang.

På tal om konstiga (eller, ovanliga?) bibliotekarier läste jag nyss ut en bokserie om böcker där bibliotekarien i The Great Library är Cheshirekatten (den där från Alice ni vet). I denna serie skriven av Jasper Fforde kan folk röra sig in och ut ur böcker genom att läsa dem. Olika brott begås både i vår värld och i the Bookworld, och den som måste lösa alltihopa är en LiteraTec (en litterär detektiv) vid namn Thursday Next. 

Thursday Next bor i ett 1985 som är ganska annorlunda från det -85 som vi skulle minnas. Hon har t.ex. en dront (v 1.2) som husdjur, och zeppelinare är det stora transportmedlet – flygplan är bara för militären. Alternativhistoria, helt enkelt. Nu är jag ganska förtjust i alternativhistoria, men en serie jag gillar speciellt är The Chronicles of Chrestomanci av Diana Wynne Jones. Där är det nämligen själva parallellvärldarna som är i fokus. Den evige huvudpersonen är Chrestomanci själv – magikern som har fått ansvar att se till att magins regler efterföljs i alla parallellvärldarna. Han är den ende som har nio liv och därför inte har några alter-egon i de andra världarna. 

Till sist avslutar jag med en av dom första alternativhistorierna jag läste: serien om Dido Twite av Joan Aiken. Några av mina absoluta favoritböcker, som jag tycker det är synd och skam att de flesta inte finns översatta till svenska. De tilldrar sig i början av 1800-talet, i ett England som är nästan som vårt. Det är bara en annan kung på tronen, och världen är lite, lite mer magisk. Dido reser till alla möjliga ställen, och överallt, i hörnen på världen (eller vad man ska säga) hittar hon konstiga saker, oförklarliga saker, som bara kan förklaras på ett sätt – med magi. Böckerna skulle nog kunna kallas magisk realism, för det är verkligen det det handlar om. Världen är inte full av magi och trollformler, utan i utkanterna rör sig bara oförklarliga saker. Underbara böcker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Bokkedja: Renovering/Reparation

Dags för bokkedja igen! Denna gång med tema renovering eller reparation.

The Chalet School

The Chalet School

En bokserie där det renoveras och återuppbyggs väldigt mycket är The Chalet School av Elinor M. Brent-Dyer. Klassiska flickböcker med en liten twist, skolan ligger i Tyrolen och har fokus på flerspråkighet (!). Första boken tilldrar sig i början av 1930-talet, och under seriens fortgång (det finns över 60 böcker) passerar man andra världskriget och kommer nog hela vägen fram till 50-talet i alla fall (jag har inte läst de senare böckerna). I framför allt de tidiga böckerna i serien repareras det väldigt mycket eftersom skolan råkar ut för ett antal bränder, översvämningar och dylikt. Mycket spännande 🙂

 

Special Topics in Calamity Physics

Special Topics in Calamity Physics

 

Börjar man prata om ovanlig skolgång (som flickorna i the Chalet School åtminstone upplever att dom har) kan man koppla vidare till Fördjupade studier i katastroffysik (Special Topics in Calamity Physics) av Marisha Pessl. Handlar om Blue, 16 år, som flackar omkring med sin far i U.S.A. och därför i princip aldrig går i skolan. Hon har trots detta (eller på grund av det?) ovanligt bra koll på litteraturhistoria, teknik och naturvetenskap samt allt annat som en 16-åring inte borde veta. Det jag gillade främst med den var alla hänvisningarna till böcker och tavlor.

I tvåan på gymnasiet skrev jag en uppsats om ”Intertextuality in Eliot’s The Waste Land”. T.S. Eliot hänvisar i denna dikt till sjukt många andra litterära och icke-litterära verk. Jag älskade den, men resten av min klass var inte lika förtjust. Att jag läste Eliot ledde till att ännu en Nobelpristagare kunde läggas till min lista, vilket kopplar mig till min favoritpristagare hittills.

En attendant Godot

En attendant Godot

I väntan på Godot (En attendant Godot) av Samuel Beckett läste jag första gången en bit av på litteraturlektionerna i Frankrike. Jag föll direkt. Ingenting händer i pjäsen, de två rollfigurerna samtalar endast om Godot – som de väntar på. Rörande och hemskt om livets meningslöshet. I min hjärna sitter Beckett för evigt ihop med en annan författare som liksom Beckett skrev på franska som andraspråk, och som jag lärde känna vid samma tid: Eugène Ionesco.

Den första pjäsen jag läste av honom var Den skalliga primadonnan (La Cantatrice Chauve), en pjäs som handlar om m. och mme Smith. Mycket surrealistisk och jag tror att det var det jag gillade. Så, här avslutar jag min bokkedja: från engelska flickböcker till Ionescos absurdism.

La cantatrice chauve

La cantatrice chauve

M. Smith:

Bobby et Bobby comme leurs parents. L’oncle de Bobby Watson, le vieux Bobby Watson, est riche et il aime le garçon. Il pourrait très bien se charger de l’éducation de Bobby.

Mme Smith:

Ce serait naturel. Et la tante de Bobby Watson, la vieille Bobby Watson, pourrait très bien, à son tour, se charger de l’éducation de Bobby Watson, la fille de Bobby Watson. Comme ça, la maman de Bobby Watson, Bobby, pourrait se remarier. Elle a quelqu’un en vue?

La Cantatrice Chauve, Eugène Ionesco

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bokkedja: Afrika

Har hakat på Du är vad du läsers bokkedja, åtminstone tillfälligt. Temat den här gången är Afrika.

Första boken på listan (därmed det jag associerar till Afrika) är Damernas Detektivbyrå (The No. 1 Ladies’ Detective Agency) skriven av Alexander McCall Smith. Boken utspelar sig i Botswana och handlar om hur Mma Ramotswe löser olika vardagliga och inte-så-vardagliga detektivgåtor i sin hemstad. Välskrivna, underhållande, och väldigt jordnära.

the no. 1 ladies detective agency

the no. 1 ladies' detective agency

Därifrån kommer jag att tänka på Älskaren (L’Amant) av Marguerite Duras. Kanske är det för att både Duras och McCall Smith tillbringade mycket tid i länderna de skriver om, utan att för den del vara födda eller hemmahörande där? Älskaren handlar om Duras själv under hennes uppväxt i Indokina, och historien om mannen som hon lärde känna när hon började på en flickskola i Saigon.

Lamant

L'amant

För att fortsätta på temat utlänningar i exil dyker en belgisk författare vid namn Amélie Nothomb upp. Född i Japan av belgiska föräldrar, omkringflyttande i olika länder under uppväxten, har hon skrivit ett flertal smått självbiografiska böcker – däribland Le Sabotage Amoureux om sin tid i Beijings utlänningsghetto när hon var sex år.

Le sabotage amoureux

Le sabotage amoureux

Från Beijing på 70-talet går spåret vidare till en annan bok om Beijing på 90-talet: Catarina Lilliehööks bok Mei Wenti – Om livet i dagens Kina. Catarina bestämmer sig för att flytta till Kina och bosätter sig först i Beijings hutonger. Där bor hon i några år innan hennes man blir omplacerad till Shanghai. Under tiden hinner hon se ganska mycket av Kina, hon och hennes man reser runt i de olika provinserna, t.ex. åker de till staden Harbin i norr för att uppleva isfestivalen.

Mei wenti! Inga problem! Om livet i dagens Kina

Mei wenti! Inga problem! Om livet i dagens Kina

Nu råkar det vara så att Harbin har en ganska stor rysk population, och utbytet över gränsen är ganska omfattande. De två länderna ligger trots allt ganska nära varandra. Även isfestivaler får mig att tänka på Ryssland, vilket egentligen får mig att tänka på massor med ryska författare. Problemet med detta är att jag egentligen inte läst så många ryska författare, så jag får väl nöja mig med att avsluta den här kedjan och säga att jag någon gång ska läsa Pusjkin.

Alexandr Pusjkin själv!

Alexandr Pusjkin själv!

Från Afrika till Ryssland, via Kina. Inte helt illa tycker jag 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,