Dagens outfit

Jag tror aldrig jag har gjort ett sådant här inlägg någonsin förut, men någon gång måste ju vara den första eller hur? Anledningen är (more or less) att jag pratade med en vän om mitt val av färg på kläderna. Dagens kläder är fruktansvärt dämpade i jämförelse, så jag tänkte att hon ju måste få se vad jag menade. Sen är jag ganska förtjust i klänningen också 🙂

Jag står i mitt kök, ställde kameran på micron. Jag har alltså en svart långärmad tröja under en grå klänning inköpt på Stadsmissionen. Klänningen har två fina fickor som jag använder till att hålla ut den med. Den är även ganska kort och vid vilket innebär att jag försöker vänja mig vid att det fluffar väldigt mycket när jag rör mig. Till det H&Ms billigaste strumpbyxor som jag köpte för 15 kr förra veckan, som är mörkgröna. Resultatet blir typ, dämpat.

Day 23 – Something that makes you feel better

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Det är oftast väldigt lätt att få mig att må bättre. Det krävs i de flesta fall inte speciellt mycket, vilket ger mig hopp om att jag i grunden är en ganska glad person (inte som ibland, då jag känner mig som världens mest melankoliska person).

Här är en liten lista på saker som kan göra mig glad:

  • En ny penna, eller ett nytt anteckningsblock
  • En kram
  • Bra musik som spelas högt och ljudligt
  • Sällskap av rätt person(er)
  • Te med honung och mjölk
  • Att gråta
  • Skriva ett långt, långt inlägg i en dagbok/blogg
  • Ett djupt samtal
  • En hälsning, eller en kommentar på facebook
  • En ny bok, eller en gammal

Det beror helt enkelt väldigt mycket på varför jag är ledsen eller nere, hur jag ska göra mig glad igen. Ibland mår jag bra av att gå ut, ibland mår jag bra av att stanna inne. Det varierar, jag varierar.

Publicerat i Bloggande. Etiketter: , , , . Leave a Comment »

Day 18 – Your favorite birthday

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag är verkligen asdålig på det här med favoriter. Mina födelsedagar har blivit bättre och bättre med åren, trots (eller kanske tack vare?) att jag har firat dem mindre och mindre. T.ex. firade jag varken 18- eller 20-årsdagen, båda pga att jag var utomlands.

Tar man mina senaste fyra (dvs 18, 19, 20 & 21) har jag svårt att välja mellan de tre senaste.

Att fylla 18 var inte alls kul, jag var nämligen magsjuk.

När jag fyllde 19 hade jag en jättetrevlig fest med mina närmsta vänner, den första festen jag verkligen mådde bra på tror jag.

När jag fyllde 20 befann jag mig i Montenegro med mina föräldrar, och badade i havet. Det var underbart.

Sen började jag på universitetet och lärde känna en person som visade sig vara på dagen 5 år äldre än mig, så naturligtvis bestämde vi oss för att fira ihop nästa gång det var dags. Så när jag fyllde 21 och han fyllde 26 hade vi en gemensam fest med våra gemensamma vänner där vi bjöd på bubbel och sen blev det dans på bordet och liknande. Jättetrevligt, men egentligen bara ett firande för studentmusikerfolket.

Nästa födelsedag, who knows? I och med att mina födelsedagar har varit så olika de senaste åren, kan jag inte välja mellan dem, och inte heller förutse hur 22 blir. Det blir nog bra oavsett, jag har aldrig haft riktig noja över att fylla år.

Day 01 – Introduce yourself

Det här inlägget handlar alltså om det här projektet.

  • Agnes, 21, Stockholm
  • Student, servitris, privatlärare
  • Nörd, upptagen, fullt ös
  • Lajv, spel, fonetik, föreningar, jazz, lindy hop, balboa, grammatik, opera, klezmer, science fiction, datorer, fantasy, Star Wars, skrivande, post-apokalyps, te, airsoft
  • Komplicerad, ångest, uppåt, social, oförstående, smart

En liten bild av mig i alla fall. Kanske inte heltäckande, det är säkert massor jag glömt. Men kan man någonsin beskriva sig själv helt och fullt? Jag tror inte det, faktiskt.

Pendeltågsfilosoferande

Nerskrivet tidigare i kväll när jag åkte pendeltåg hem från en vän i Flemingsberg:

Radiohead gör mig emo. Musiken är en så stor del av min uppväxt, jag kan låtarna eftersom jag lyssnat på dem några tusen gånger. De har blivit väldigt känsloladdade, helt enkelt. Några av Radioheads låtar är så bra att det nästan gör ont att lyssna, jag vet liksom inte vad jag ska göra med mig själv. Speciellt inte sena nätter när jag står ensam på en perrong någonstans och är helt utlämnad åt musiken. Det är bara vi då. Nu, när jag skriver, har jag också Radiohead i lurarna, men texten skapar en mur som jag kan gömma mig bakom. Den, musiken, går inte lika djupt. Jag är bra på att lyssna, men jag är också bra på att stänga av.

Hela texten låter melodramatisk nu här hemma i soffan, men den innehåller ändå någonting jag tycker om. Känslan av att svepas med i musiken är helt ofattbar, och jag är glad att jag har hittat musik som jag kan uppleva det med. Jag är alltid i en konstig sinnesstämning sent på natten när jag är ute själv, inte så underligt kanske men jag undrar vad det beror på. Alla känslor och tankar får en chans att komma upp till ytan, för i mörkret kan ingen se om jag skrattar eller gråter för mig själv. Det är befriande att få vara helt och hållet jag, och musiken är bara en bekräftelse, egentligen.

Identitet?

Läser runt på olika bloggar (som Trollhare, Julia Skott, Tanja Suhinina, Tjej på tjej m.fl.) och börjar åter fundera på frågan om identitet och vad jag identifierar mig som.

Det faller ner i kategori-tänket igen, och jag inser hur väldigt lite jag kategoriserar mig själv när det gäller mig, mitt inre. Jag stoppar gärna mig själv i fack som nörd, språkvetare, stockholmare, irriterande, uppkäftig, 20-åring eller vad det nu må vara. Inga problem där. Men jag placerar inte mig själv i facken tjej, vuxen, bisexuell eller relationsanarkist – trots att många nog skulle placera in mig i dessa kategorier om de visste vem jag var (möjligtvis kan jag placera mig själv i facket ”tjej”, men det sitter långt inne…). Jag skriver de här orden och kopplar inte ihop dem med mig själv, för varför skulle jag det?

Jag är ju bara jag.

Jag undrar varför just dessa epitet känns obekväma. Det verkar ju som att de är mer känsloladdade än de andra. Vad är det med just kön, ålder, sexuell läggning och relationssyn som gör dem viktigare än mina största intressen och mina personliga egenskaper?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sommar!

Ja, nu är jag vuxen. I fredags tog jag studenten. Tiden fram tills dess har varit en enda lång ångestperiod, vilket har gjort att jag har skrivit alldeles för lite generellt, inte bara här. Men nu är jag klar! Det enda som är kvar är att få betygen, vilket sker nu på onsdag.

Idag har jag varit och röstat, för första gången. Det kändes som en bra start på det officiella vuxenlivet. För trots att jag känner mig som en vuxen – herregud, jag är ju 20 år! – har jag alltid suttit fast i ”jag går på gymnasiet”. Men nu är det slut med det. Och jag vet, jag vet att vuxenlivet är hårt och jävligt och att gymnasiet är den lättaste perioden i ens liv och blablabla. Det spelar ingen roll. För nu är jag fri. Däremot inte fri i betydelsen ”arbetslös”, vilket har inneburit en så stor lättnad nu under vårterminen. Jag har ett arbete, vilket har gett mig möjligheten att verkligen njuta av att skolan tar slut.

Och det ger mig chansen att ha sommarlov, på riktigt 🙂 Så nu ska jag gå ut och njuta av solen, kanske äta en glass eller två, och tänka på att nu NU är jag FRI! Hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,