Statsvetenskap, religion och filosofi – allt i ett!

Sitter och hänger på Gula Villan vid SU just nu, och lyssnar på folk som tentapluggar statsvetenskap. De diskuterar nationer, stater och vad som gör ett land till ett land. Sjukt intressant! Jag slängde mig lite raskt in i diskussionen och började snacka om Balkan, min favorithobby just nu.

Jag upphör aldrig att fascineras över hur man kan komplicera tillvaron för sig själv och andra. Jag vet, jag vet, det är inte bara folket på Balkan själva som orsakat detta, de har fått hjälp med det, men ändå! Ibland känns det som att i det forna Jugoslavien är nation = stat = folk = etnicitet = religion, i en salig blandning. Enda stället jag stött på det förut är fallet Israel/judendom. Åtminstone på ett sådant uppenbart sätt. Det är fascinerande, men skrämmande.

Allting går runt runt runt, och verkar hamna i dödlägen var och varannan månad. Och att det ska vara så viktigt att placera folk i rätt nationalitetsfack (med allt vad det innebär). En av platserna jag hemskt gärna skulle vilja besöka är Istrien, halvön som delas (just nu) mellan Kroatien, Slovenien och Italien. Vad jag har läst om platsen (Slavenka Drakulics bok Café Europa) får mig att tro att människorna där försöker motstå nationalismen. Men det kan ju bara vara en dröm, förstås.

Jag vill läsa mer om Balkan. Jag vill lära mig språket (notera hur politiskt korrekt jag är som inte skriver serbiska, kroatiska eller bosniska…), läsa om historien, försöka förstå hur området och dess länder fungerar. Jag vill åka dit igen, och då ha mer tid att stanna för att prata och tid att åka till fler platser. Åååå vad jag vill!

Annonser