Swingfest på universitetet

I kväll har jag uppfyllt en punkt på min 2011-lista, genom att gå ut och dansa lindy hop med några andra än övervägande studentmusiker.

Den enormt trevliga gruppen Swing på universitetet ordnade Swingfest på café Bojan (där Samhällsvetenskapliga föreningen huserar), och bjöd in alla lindy hoppare i stan att komma förbi. Massa bekanta ansikten och en del nya!

Sjukt roligt att få dansa lite lindy igen, har ju mest dansat balboa senaste månaden de få gånger jag dansat alls. Dessutom vågade jag bjuda upp lite nya människor. Gick även en crash course i att följa och lyckades sen snubbla mig igenom åtminstone några danser som följare. Sjukt svårt att motstå impulserna att föra och ta steg med fel fot. Men intressant, och det är verkligen en helt annan dans!

Blir dock fortfarande irriterad på att jag har så svårt att komma ihåg alla intressanta turer jag ju faktiskt kan. Jag glömmer dem alltid så fort jag kommer ut på socialdansgolvet, och så fastnar jag i mina vanliga swing outer. Bah. Samtidigt så är ju musikalitet jätteviktigt, och det har jag verkligen blivit bättre på det här året.

För att utvärdera den här punkten så är jag sjukt nöjd med den. Den har pushat mig att våga ta mig ut och dansa lite mer än innan. Den har dessutom fått mig att våga bjuda upp främlingar, och inse att jag faktiskt kan dansa rätt bra (vilket inte borde förvåna mig, jag går ju trots allt medelavancerad på SSS) även om jag inte har så bra självförtroende och tycker att alla andra förare är mycket bättre. Jag ska nog sträva efter att socialdansa ännu mer nästa år.

Dansandet utvecklas

Det blir en samlad bloggpost om hur det har gått med dansande egentligen. Jag lovade mig själv att jag skulle socialdansa lindyhop minst fem gånger utanför studentmusikkretsar. Hittills har jag klarat av fyra, så det känns bra!

Jag har varit två gånger på klubben Chicago på deras onsdagsdanser, en gång i våras och en gång igår. I våras var jag mycket räddare och nervösare, medan jag igår fortfarande var nervös, men faktiskt lyckades bjuda upp helt okända människor och dansa med dom. Blev dessutom uppbjuden flera gånger av folk jag inte kände som utgick från att jag skulle föra – det var väldigt trevligt! Sen dansade jag ju med folk jag känner också, men ändå. Det var ett stort steg framåt, och jag känner verkligen att det har hänt något med mitt självförtroende sedan i våras!

I somras var jag även på Stora Skuggan och dansade en gång. Det var jättemysigt men i och med att jag jobbade så mycket hann jag bara dit en gång, lite tråkigt. Där lyckades jag bara bjuda upp någon enstaka ny person, men tillbringade en stor del av tiden med att dansa ihop mig med en av mina favoritföljare inför lägret vi sedan åkte på. Det var roligt och ett väldigt fint ställe att dansa på!

I mitten av augusti åkte även jag och fyra kompisar till Åland för att delta i The Windjammer’s Ball i Mariehamn. Egentligen tror jag att det var där mitt självförtroende fick en sådan boost, i och med att F och jag både sökte och kom in till den näst högsta nivån, intermediate-advanced. Det var auditions och vi var jättenervösa, men klarade det och det kändes som att vi passade bra in i nivån för den gruppen. Det var väldigt skönt att få utvärderat att jag faktiskt kan dansa, jag är faktiskt en förare på medelavancerad nivå. På kvällarna var det socialdans, och då var det väldigt skönt att kunna bjuda upp folk från gruppen men även andra. Så det gick bra!

Eftersom vi klarade lägret på den nivån, tog F och jag oss i kragen och anmälde oss till den medelavancerade kursen på SSS. Den började i tisdags och hittills känns det fantastiskt bra!

Så, för att sammanfatta, så har jag faktiskt socialdansat mer med både nya människor och bekanta människor, mitt självförtroende har ökat även om jag fortfarande blir irriterad på att jag inte kommer ihåg turerna när jag väl socialdansar och jag har börjat delta mer aktivt i lindyscenen. Det känns skitbra!

Social och dansant

Känner man mig vet man att jag ganska ofta lider av ett dåligt självförtroende om alla möjliga saker, men kanske framför allt om mitt dansande. Det var för att förbättra mitt självförtroende inom lindy hop, som jag tycker väldigt mycket om, som jag la in punkten ”socialdansa fem gånger utanför studentorkestersammanhang” i min 2011-lista.

Jag älskar verkligen min dans, och tycker att det är sjukt kul att dansa – men jag socialdansar i princip aldrig för att jag är feg. På lektioner går det bra (där vet jag ju ungefär vad folk kan), och i studentorkestervärlden där kraven är rätt låga plus att jag känner så många, men utanför det lägger jag plötsligt på mig något slags ansvar för att vara tillräckligt bra och att komma på tillräckligt roliga turer så att följaren inte tycker att jag är usel. Det är ju mitt ansvar att se till att det händer något. Det är lite störande att jag får hjärnsläpp och glömmer alla mina turer så fort det är ett socialdansgolv.

Men! I kväll tog jag mod till mig och gick iväg till Chicago – och överlevde! Tror inte att jag gjorde bort mig helt heller, vilket känns skönt. Var social, dansade några danser i alla fall, knöt lite kontakter. Dansade både med en helt okänd människa och med en av mina lindy-kursare, så fick både känna av en annans nivå men också få leka de roliga turerna som vi gör nu. Bra blandning. Det blev inte extremmycket dansande, men jag är nöjd att jag överhuvudtaget klarade att dansa när folk satt i sofforna och såg på. Min prestationsångest klarar inte mer än så. Nästa gång (som kanske blir redan på söndag! Här går det undan!) kanske jag till och med lyckas komma ihåg lite kul turer.

A Day at the Races

Idag bad för övrigt min mor mig berätta om det var lindy hop som dansades i det här klippet, från bröderna Marx film A Day at the Races. Det är det 🙂 Sjukt snyggt är det också!

Det är lite roligt, jag växte upp med den här filmen (och alla bröderna Marx andra filmer också, för den delen) utan att någon veta att det var lindy som de dansade. Och nu kan jag göra delvis samma turer som finns med i det här klippet 🙂 Häftigt!

Mera dans!

I kväll var jag och provade på balboa på Swedish Swing Society, där jag vanligtvis dansar lindy hop. Jättekul!

En alldeles egen dans, men till samma sorts musik som lindyn. Lite elegantare, mycket mindre steg, men minst lika levnadsglad som lindyn när man väl kan den. Roligt, jag prövade att följa – eftersom jag vanligtvis för ville jag testa det här – och det är så svåååårt! Men roligt det också! Jag har helt enkelt fått ännu ett intresse…

Så nu bedriver jag en kampanj på facebook för att få någon av mina vänner att anmäla sig till balboa med mig 🙂 Mera dans åt folket!

I så fall kommer mina torsdagskvällar i sex veckor framöver bara bestå av dans, med middagspaus emellan. Det låter trevligt, eller hur?

It’s the lindy hop hop

Idag hade jag min fjärde lektion på nybörjarmedel i lindy hop. Det går framåt i dansandet, jag lär mig mycket även om vi inte hinner få in allt på själva lektionerna. Det som är lite jobbigt är att jag inte hinner socialdansa så mycket, både eftersom jag är en upptagen människa och att jag är feg.

Fegheten baserar sig på samma premiss som förut, det vill säga mitt självförtroende som förare. På ett vanligt socialdansgolv är det troligare att jag är följare, och även om jag egentligen innerst inne vet att folk förmodligen inte bryr sig om jag för eller inte, så klarar min sociala stressnivå inte av att hantera situationen. Förhoppningsvis lossnar det någon gång i alla fall. Tills dess håller jag mig till att dansa med mina vänner som känner mig, eller på Högkvarteret där det inte spelar någon roll.

En rolig detalj är att jag har lyckats få instruktörerna på kursen att generat titta på mig varje gång dom pratar om oss dansare i termerna ”hörrni killar, nu tar ni och flyttar på er så att tjejerna kan gå på sin raka linje”, och raskt byta ut ordet killar mot förare (och, till och med, ordet tjejer mot följare). I love it!

Och, hur mycket jag än teoretiserar om dansandet och könsroller, så är det inte för att utmana normer som jag dansar. Jag dansar för att jag är kär i den här dansen och musiken. Resten är bara en bieffekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vilken musik finns på Spotify?

Ganska mycket faktiskt. Det finns vissa stora hål, t.ex. Metallica, men annars så finns det både stort och smått av varierande popularitet och kändisskap. Jag gillar Spotify. Jag får chansen att utveckla min musiksmak och provlyssna olika band och artister som jag aldrig skulle ha hört annars. Jag kan sätta ihop spellistor med nästan all den musik jag vill höra. Jag kan botanisera, få tips på liknande, lyssna på olika versioner av samma låt. Enda nackdelen är att jag inte kan ha det med mig i iPoden…

Häromdagen satte jag ihop en liten lista med swing & jazz-musik, många av låtarna är sådana som antingen Kårsdraget eller PromenadorQuestern spelat vid något tillfälle. Eller bara klassiker 🙂 Den här listan lyssnar jag på för att komma i stämning inför repen (som just nu) eller när jag vill dansa lindy hop. Eller bara för att njuta av lite bra musik.

Några av låtarna som är med i listan är: Original Dixieland One Step, Doctor Jazz, Bourbon Street Parade, Shiny Stockings, Muskrat Ramble, China Boy, Sing Sing Sing!, Satin Doll och Sentimental Journey… Massor med bra musik alltså! I skrivande stund har jag 53 låtar i den här listan, men det blir bara fler och fler…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,