Un Lun Dun

Har idag läst ut Un Lun Dun av China Miéville. Inte helt förvånande tilldrar sig boken i ett alternativt London, precis som ett flertal andra böcker (detta diskuterades bl.a. under Kontext, panelen som handlade om alternativ historia). Naturligtvis kunde jag inte låta bli att jämföra Un Lun Dun med Neverwhere av Neil Gaiman – en av mina favoritböcker. Neverwhere är fortfarande min favorit, men Un Lun Dun var faktiskt väldigt underhållande.

Till skillnad från i Neverwhere har Londons platser annorlunda namn i Un Lun Dun. Det finns även andra alternativa städer, inte bara UnLondon utan även t.ex. Parisn’t och No York. Någonting annat som Un Lun Dun kör väldigt mycket med är ordlekar och variationer av ord.

Generellt känns Un Lun Dun skojigare än Neverwhere, hur man nu ska förklara det. Trots att UnLondon befinner sig i krig, och allting verkar gå helt fel, så tappar man ändå inte känslan av att det faktiskt kommer att gå bra. Vilket det också gör, naturligtvis. En del av förklaringen kan ligga i att Un Lun Dun uttryckligen är skriven för yngre läsare, det är inte Neverwhere. Bredvid Neverwhere känns helt enkelt Un Lun Dun lättviktig. Sen är nog författarnas stil annorlunda också, men eftersom det här är det första jag läser av China Miéville får jag väl återkomma om det när jag läst något mer 🙂

För att sammanfatta: Inget större fel på Un Lun Dun, men den känns lite för simpel. Det är nästan en barn/ungdomsbok som håller för äldre läsare, men inte riktigt. Som sagt, ordlekarna är fina och riktigt fyndiga ibland, det tog lång tid innan jag kom på att Shwazzy var det fonetiska uttalet av det franska ordet ”choisi”, dvs den ”utvalda” 🙂 Flera av ordlekarna gick inte riktigt att komma på innan man faktiskt läste ut orden högt. Det var kul!

Gullig bok, men antagligen inget jag kommer läsa om en massa gånger.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
Publicerat i Kulturish. Etiketter: , , , . 3 Comments »