The Good Earth

av Pearl S. Buck

Jag lånade den här boken för ganska länge sedan av min bror, men det har tagit ett tag för mig att börja läsa. När jag väl började, gick det dock väldigt snabbt att läsa ut den. Totalt tog det mig väl två dagar kanske, och det beror mest på att jag har haft annat för mig dessa två dagar än att bara läsa.

Buck skriver med bra flyt, och det är rätt intressant att läsa en historia där det egentligen inte händer så mycket. Det är ett liv som beskrivs, helt enkelt. Ett ganska enkelt liv, om bonden Wang Lung som till slut är ganska mycket mer än bara en bonde. Boken påminner mig lite om varför jag tycker så mycket om Jane Austen, som ju inte heller skriver några direkta action-böcker. Tar man bort all action så finns det intressanta kvar, nämligen personerna som det handlar om.

Buck är otroligt bra på personporträtt, djupa nyanserade sådana. Wang Lung är både en sympatisk och osympatisk huvudperson, vilket gör att han känns väldigt trovärdig. Det är intressant att väldigt få av de andra personerna får namn, det ökar verkligen betoningen på att det är Wang Lung som boken handlar om.

Den här boken var otroligt skön att läsa nu när jag har så mycket att göra, den var väldigt lugn och mysig. Den var inte heller speciellt svårläst. Man bryr sig om Wang Lung och hans familj, och blir ledsen över att folk aldrig verkar lära sig. Det är väl det mest deprimerande med boken, att samhället aldrig verkar förändras egentligen, utan att alla bara upprepar samma dåliga mönster så fort de får chansen.

Eftersom jag inte läst något förut av Buck, kommer den här boken in på min 2011-lista som en av de två nya nobelpristagare jag har lovat att läsa. Det är kul att kunna pricka av ytterligare en från den stora listan också! Enligt min bror är det här inte hennes bästa bok, så jag ser fram emot att läsa ännu mer av henne. Om kvalitén redan är så här bra, kan det ju bara bli bättre.

Läslistor…

Jag har börjat komma igång med läsandet igen, efter att ha dragit igenom i princip hela Dresden Files under några veckor. Dom var bra som uppvärmning, i och med att de var ganska lättlästa och hade tydlig handling. För tillfället ser listorna ut så här.

Pågående:

  • Neuromancer, William Gibson
  • Tandooriälgen, Zac O’Yeah
  • dhalgren, Samuel R. Delany
  • Hjärtdjur, Herta Müller
  • The Road, Cormac McCarthy
  • Feersum endjinn, Iain M. Banks

Jag varvar dessa böcker med varandra för tillfället. Att läsa-listan är lite längre, men så innehåller den ju all min kurslitteratur också.

  • La Morte Amoureuse, Théophile Gautier (kurslitt.)
  • Antony, Alexandre Dumas (kurslitt.)
  • Le Colonel Chabert, Honoré de Balzac (kurslitt.)
  • Bel-Ami, Guy de Maupassant (kurslitt.)
  • The Time Machine, H.G.Wells
  • Mockingbird, Walter Tevis
  • The Man Who Fell to Earth, Walter Tevis
  • Krigsfångarna, Guido Knopp
  • Toffs bok, Kalle Dixelius
  • The Good Earth, Pearl S. Buck
  • Metro 2033, Dmitrij Gluchovskij

Och det här är bara dom böcker jag har liggande lösa just nu… Det finns så mycket böcker, hur ska jag hinna läsa dem allihop? 🙂

Jag gillar att flera av mina läsprojekt finns med i listan. Nobelpristagare, mer science fiction, mer post-apokalyps, andra världskriget, icke-engelskspråkiga författare… Jag läser vidare, mot nya vidder!

Tematrio: Nobelpristagare

Snubblade in på en ny blogg: Lyrans Noblesser, som just idag (!) startade en ny utmaning om böcker – tematrion. Denna första tematrio handlar om nobelpristagare, och tanken är att man ska välja ut tre favoritböcker skrivna av nobelpristagare. Allt som har med Nobelpris att göra är naturligtvis oemotståndligt, så jag hakar på 🙂

1. Min första stora kärlek bland Nobelpristagare måste nog bli Samuel Beckett, som fick priset 1969. Människokännedom, absurditet, livet… Han fångar allt. Dessutom älskar jag hans avskalade språk. Favoritpjäsen blir nog Fin de Partie (Slutspel), men flera andra ligger strax därefter…

2. Nästa pristagare är T.S. Eliot, som erhöll sitt pris år 1948. Hans dikt The Waste Land läste jag för ett år sedan i skolan, och jag föll direkt. Djupet, ordbyggandet och intertextualiteten – jag är fast!

3. Här blir det tajt mellan Snö av Orhan Pamuk (2006) och Huis Clos av Jean-Paul Sartre (1964), så jag låter båda få vara med även om det är mot reglerna 🙂 Snö gjorde mig oerhört nyfiken på att läsa mer av Pamuk, och jag älskar landskapet som målas upp i boken. Han har ett detaljsinne som jag tycker om, han skriver böcker jag kan gräva ner mig i. Huis Clos är enligt mig Sartres bästa pjäs. Oerhört stark skildring av helvetet och vad vi människor egentligen är, och kan vara, mot varandra.

Jag lyckades inte riktigt hålla mig till tre, men jag hoppas att det inte gör för mycket 😉 Har införskaffat flera nya Nobelpristagare att läsa (Saramago, Grass, Martinson), så förhoppningsvis kommer det lite rapporter så småningom!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bokrean: första ronden

Igår gick jag mitt första varv på årets bokrea och lyckades med konststycket att bara plocka upp tre böcker. Det kommer bli fler, men eventuellt blir det lite nätbokhandlar nu…

Gårdagens inköp blev i alla fall Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstjerna, Aniara av Harry Martinson samt Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy. Nöjd med alla inköpen faktiskt, speciellt som det ger mig en chans att pricka av ännu en nobelpristagare.

För tillfället håller jag på och läser Harpo Marx självbiografi samt Man walks into a room av Nicole Krauss. Till och från läser jag lite i Ängeln i Groznyj av Åsne Seierstad, men den är deprimerande så jag kommer inte så långt framåt i taget. På läslistan ligger, förutom gårdagens böcker, ännu en nobelpristagare: Blindheten av José Saramago. Samt en massa andra ospecifierade böcker, förstås 🙂

Lots of books to read, med andra ord!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bokkedja: Renovering/Reparation

Dags för bokkedja igen! Denna gång med tema renovering eller reparation.

The Chalet School

The Chalet School

En bokserie där det renoveras och återuppbyggs väldigt mycket är The Chalet School av Elinor M. Brent-Dyer. Klassiska flickböcker med en liten twist, skolan ligger i Tyrolen och har fokus på flerspråkighet (!). Första boken tilldrar sig i början av 1930-talet, och under seriens fortgång (det finns över 60 böcker) passerar man andra världskriget och kommer nog hela vägen fram till 50-talet i alla fall (jag har inte läst de senare böckerna). I framför allt de tidiga böckerna i serien repareras det väldigt mycket eftersom skolan råkar ut för ett antal bränder, översvämningar och dylikt. Mycket spännande 🙂

 

Special Topics in Calamity Physics

Special Topics in Calamity Physics

 

Börjar man prata om ovanlig skolgång (som flickorna i the Chalet School åtminstone upplever att dom har) kan man koppla vidare till Fördjupade studier i katastroffysik (Special Topics in Calamity Physics) av Marisha Pessl. Handlar om Blue, 16 år, som flackar omkring med sin far i U.S.A. och därför i princip aldrig går i skolan. Hon har trots detta (eller på grund av det?) ovanligt bra koll på litteraturhistoria, teknik och naturvetenskap samt allt annat som en 16-åring inte borde veta. Det jag gillade främst med den var alla hänvisningarna till böcker och tavlor.

I tvåan på gymnasiet skrev jag en uppsats om ”Intertextuality in Eliot’s The Waste Land”. T.S. Eliot hänvisar i denna dikt till sjukt många andra litterära och icke-litterära verk. Jag älskade den, men resten av min klass var inte lika förtjust. Att jag läste Eliot ledde till att ännu en Nobelpristagare kunde läggas till min lista, vilket kopplar mig till min favoritpristagare hittills.

En attendant Godot

En attendant Godot

I väntan på Godot (En attendant Godot) av Samuel Beckett läste jag första gången en bit av på litteraturlektionerna i Frankrike. Jag föll direkt. Ingenting händer i pjäsen, de två rollfigurerna samtalar endast om Godot – som de väntar på. Rörande och hemskt om livets meningslöshet. I min hjärna sitter Beckett för evigt ihop med en annan författare som liksom Beckett skrev på franska som andraspråk, och som jag lärde känna vid samma tid: Eugène Ionesco.

Den första pjäsen jag läste av honom var Den skalliga primadonnan (La Cantatrice Chauve), en pjäs som handlar om m. och mme Smith. Mycket surrealistisk och jag tror att det var det jag gillade. Så, här avslutar jag min bokkedja: från engelska flickböcker till Ionescos absurdism.

La cantatrice chauve

La cantatrice chauve

M. Smith:

Bobby et Bobby comme leurs parents. L’oncle de Bobby Watson, le vieux Bobby Watson, est riche et il aime le garçon. Il pourrait très bien se charger de l’éducation de Bobby.

Mme Smith:

Ce serait naturel. Et la tante de Bobby Watson, la vieille Bobby Watson, pourrait très bien, à son tour, se charger de l’éducation de Bobby Watson, la fille de Bobby Watson. Comme ça, la maman de Bobby Watson, Bobby, pourrait se remarier. Elle a quelqu’un en vue?

La Cantatrice Chauve, Eugène Ionesco

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,