Sommar!

Ja, nu är jag vuxen. I fredags tog jag studenten. Tiden fram tills dess har varit en enda lång ångestperiod, vilket har gjort att jag har skrivit alldeles för lite generellt, inte bara här. Men nu är jag klar! Det enda som är kvar är att få betygen, vilket sker nu på onsdag.

Idag har jag varit och röstat, för första gången. Det kändes som en bra start på det officiella vuxenlivet. För trots att jag känner mig som en vuxen – herregud, jag är ju 20 år! – har jag alltid suttit fast i ”jag går på gymnasiet”. Men nu är det slut med det. Och jag vet, jag vet att vuxenlivet är hårt och jävligt och att gymnasiet är den lättaste perioden i ens liv och blablabla. Det spelar ingen roll. För nu är jag fri. Däremot inte fri i betydelsen ”arbetslös”, vilket har inneburit en så stor lättnad nu under vårterminen. Jag har ett arbete, vilket har gett mig möjligheten att verkligen njuta av att skolan tar slut.

Och det ger mig chansen att ha sommarlov, på riktigt 🙂 Så nu ska jag gå ut och njuta av solen, kanske äta en glass eller två, och tänka på att nu NU är jag FRI! Hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Hypereffektiv, eller så

Hmm. Verkar ha gått in i en liten hyperperiod här på kvällen. Skrev och skickade in en skoluppgift, doserade ut ytterligare en veckas medicinförbrukning, flyttade om bloggen, kikade på mina filosofi-papper (prov i morgon), packade väskan med alla relevanta papper, böcker osv till i morgon samt svarade på massa facebook-inlägg.

Allt detta på under två timmar. Känner inte heller för att gå och lägga mig då jag inte är trött, men vet att jag ska upp sju för att gå till skolan. Skulle behöva duscha egentligen, men det kommer jag nog inte hinna på morgonen. Känner mig rastlös trots att jag fått ovanligt mycket gjort idag. Helt otroligt! 

Nåja, på ett eller annat sätt somnar jag väl… Frågan är bara hur sent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feber

Idag har jag feber, så för en gångs skull är jag hemma med min moders goda minne. Känns lite ovanligt faktiskt. Däremot måste jag snart ge mig in till stan och fylla i min löneblankett för januari, min chef sms:ade precis och påminde mig.

Sen borde jag faktiskt få lite gjort. Lite uppsats, lite plugg, lite projektarbete. Ännu en anledning att ge mig av hemifrån. Bäst verkar det gå när jag sitter någon annanstans än både skolan och hemma. Förhoppningsvis är det inte smockfullt på jobbet, så att jag kan sitta där på ett hörn.

Men men… Dags att klä på sig och vara lite effektiv kanske…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Fobier: Telefonskräck

Jag har egentligen bara två fobier som orsakat något egentligt problem för mig, det här är en av dom. Den här har t.o.m. min familj lagt märke till, jag som annars är så bra på att dölja saker.

När jag var liten var den ännu värre än vad den är nu. Då var det så illa att jag inte ens kunde svara i telefon när det ringde hemma. Det lärde jag mig efter ett tag, men än i dag kan jag absolut inte svara i någon annans telefon.

Förmodligen är det tack vare mobiltelefonernas utbredning som jag har blivit så pass telefonkompetent som jag är idag 🙂 Det var fantastiskt! Plötsligt kunde jag ringa en person och det var förmodligen rätt person som svarade, om inget oförutsett inträffade. Dessutom dök denna fantastiska tjänst upp: SMS! Plötsligt kunde jag skriva i stället för att prata! Mycket, mycket bättre…

I och med att jag har övat mig under ett antal år på att ringa till vänners mobiler kan jag nu hjälpligt klara att ringa även enstaka samtal där jag inte känner den i andra änden (förut kunde jag inte ens ringa till kompisar av risk för att deras föräldrar skulle svara). T.ex. kundtjänstsamtal klarar jag nu av, även om jag måste repetera för mig själv precis vad jag ska säga innan jag ringer. Tvångsmässigt planerar jag minsta ord. När jag skulle fixa min praoplats i åttan klarade jag inte att ringa, så jag åkte dit i stället och fixade. Mitt problem är inte att prata med okända människor, utan det sitter ihop med telefonen, att ringa till dom.

Då och då dyker det däremot upp sådana samtal som kastar mig rakt ner i fobiträsket igen. Ett sådant dök upp i förra veckan när jag fick numret till en översättare som jag skulle kunna intervjua till mitt projektarbete. I en vecka nu har jag gått runt och haft ångest för det här samtalet, som måste göras (eftersom min mamma gav mig numret förväntar hon sig att jag ska ringa). Varje dag har jag tänkt ”jag ska ringa idag, jag ska!” men det har inte blivit av. Men för en kvart sen så ringde jag! Jag klarade det! Hjärtat bultar fortfarande… I natt låg jag och planerade hur jag skulle säga, och jag lyckades nästan helt med det. Min stolthet är obeskrivlig.

Det känns så skönt när man väl lyckas övervinna sina fobier, åtminstone tillfälligtvis 🙂 Så nu ska jag ringa en god vän, för att återhämta mig ^^

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Slagsmålsplanering

Igår träffade jag en av mina med-lajvare från kampanjen Stockholm by Night och funderade ut ett slagsmål. På lördag är det dags för säsongsavslutning, och vi har funderat ut anledningar och sätt att få puckla på varandra 🙂 Det roliga är kontrasten mellan hur vi pratar med varandra, och hur det låter när vi försöker förklara det för icke-insatta. För oss låter detta helt normalt:

-Jag slår henne med en gummiklubba, då flyger hon eftersom jag har potence, sen försöker jag strypa henne men hon sparkar bort mig… När hon inser att hon inte kan hålla nere mig stakear hon mig med sin hårpinne. När folk drar ut staken och släpper mig försöker jag dibba henne [osv.]

Det låter faktiskt ganska kul. Det var bra att jag hade nyckel till lokalen, för då kunde vi vara där och öva. Särskilt bra, eftersom jag måste se till att slå henne från rätt håll så att hon inte landar på sin onda axel. Jag tror det kommer bli väldigt bra faktiskt!

Överlag tror jag att lajvet på lördag (höstens säsongsavslutning) kommer bli jättebra. Det verkar som att fler har planer på diverse olika saker, så det blir nog händelserikt! Det känns kul att kunna medverka till att det blir ett bra lajv, och jag känner faktiskt att mitt lajvande utvecklas. Det är verkligen så intressant! Just nu håller jag på och funderar på hur jag kan förändra min roll så att hon blir mer spelbar och får fler intrigmöjligheter. Problemet är att hon är byggd som en helt reaktiv person. Jag måste få henne att ta fler initiativ.

*försvinner bort i ett lyckligt funderande litet moln*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,