Day 21 – Another moment

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Inspirerad av #prataomdet, fast inte om något jobbigt tillfälle. Utan tvärtom.

Tillfället då allting för första gången kändes helt rätt och bra. När vi var överens om vad vi gjorde, och varför, och bestämde oss för att det var rätt. Och jag ville, och för första gången verkligen vågade erkänna för mig själv att jag ville. Och att smärtan inte spelade någon större roll, för jag kände mig så trygg att jag kunde prata om det och då blev det bättre. För vi provade och experimenterade.

Det ögonblicket är jag tacksam och lycklig över, och stolt över att ha varit en del av.

Privat, javisst? 🙂

Annonser

Självutlämnande, Y/N?

Det har dykt upp en hashtag på twitter som heter #prataomdet. Den fick mig att logga in på twitter igen för första gången sedan augusti.

#prataomdet handlar om gråzonerna i vårt samspel med andra människor, framför allt det sexuella. Var går gränsen för övergrepp? Hur står man upp för sig själv? Vad är okej? Vad törs man erkänna för sig själv och andra att man gjort? Är det okej att må lite dåligt över sig själv? Har jag antastat någon sexuellt? Vad tänker jag om sex, och vad gör jag egentligen?

Det finns en samlingssida, där det dyker upp texter kontinuerligt. Tydligen fanns ett uppdämt behov av att prata om det. Det förvånar mig inte alls. Just nu sitter jag mest och funderar på hur mycket av mig själv jag klarar att lämna ut, utan att såra folk som betyder mycket för mig och utan att såra mig själv. Jag har sårat mig själv tillräckligt. Men ja, gråzoner finns – och det är viktigt att #prataomdet.