Förbättring

Efter i natt känns allt mycket bättre. Peppad men trött, typ 😉 Men som sagt, nu är det bara vissa samtal som ska klaras av och så kanske det här kan fungera! Jag hoppas det i alla fall. Som sagt, allt känns bättre idag.

Igår fick jag nytt golv i badrummet, just nu har vi en rörmokare här som håller på att koppla in allt igen. Snart har jag en dusch igen, efter 3 veckor!

Life is good 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Oändliga krav

Har varit hos psykologen idag på morgonen, och återigen väcks en massa tankar inom mig. Det är väl det som sådana här samtal ska göra, antar jag. Inte desto mindre är det jobbigt. Kan knappt fatta att det snart är ett år sedan jag träffade henne för första gången.

Hon säger att jag har en tendens att vara kritisk mot mig själv, i allt jag gör. Det stämmer ju, fast jag knappt har tänkt på det förut. Den enda känslan jag genomgående minns från hela min barndom och uppväxt, är den speciella känslan i magen jag får av att känna att jag inte räcker till. Att jag alltid är lite, lite fel. Det är ingen skön känsla. Jag vet inte heller varför jag har den. Kanske för att jag alltid fått höra att allt är möjligt? När man då inte gör allt är det lätt att känna sig otillräcklig. Åtminstone om man är jag.

Mina tankar måste förändras. Men bara det är ett krav, som gör att jag mår sämre igen. På något sätt är det så, att vad jag än gör, trasslar jag in mig i en massa ”borde”. Och sådana får mig att må så dåligt, så jag inte ens kan förklara det.

Nåväl, jag ska sluta whinea och kanske göra lite på min engelska-uppgift i stället. Som jag borde.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Läsare, förenen eder

Kom precis hem, ska upp och jobba om 8 timmar så tänkte att jag skulle sova lite. I och med att jag åkte hem vid midnatt i stället för vid tre var det inte fullt så mycket fulla människor, tack och lov.

Det som märks allra tydligast på tunnelbanan mitt i natten är att folk pratar mer med varandra. T.ex. nu. Jag stod i rulltrappan och läste min bok (aye, and gomorrah av Samuel R. Delany) när jag plötsligt märkte att någon stannade till och försökte se vad jag läste för något. Killen stannade och pratade när han såg att jag sett honom. Tydligen brukar han försöka se vad folk läser, han tycker det är intressant. Oftast läser folk böcker om självhjälp och hur man får ett bättre liv, så jag lyckades förvåna honom med min sf. Han hade dessutom läst några andra böcker av Delany. Vi hade sällskap en bit och pratade lite böcker, och sen skildes vi åt på hörnet nedanför mitt hus. Jag har aldrig sett honom förr.

Jag älskar sådana här spontana nattsamtal, jag blir så glad! Spontana samtal överlag är roliga. Som när jag skulle åka hem från Tyresö en dag, en kvinna började snacka med mig på busshållplatsen, sen hade vi sällskap hela vägen till T-Centralen.

Människor gör mig glada 🙂 Och nu ska jag sova så att jag orkar jobba i morgon…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Personligheten enligt stjärntecken

Gick en lång promenad igår (från Slussen till Kungsträdgården till Alvik) med en vän, och någonstans vid Thorildsplan kom vi in på stjärntecken. Går det att förklara sig själv med astrologi? Vi fokuserade mest på elementen, framförallt i kontraster mellan dem (då vi båda är eldelement och en gemensam god vän till oss är vatten).

Jag identifierar mig mer och mer som en eldmänniska – trots att jag inte tror på horoskop är det mer och mer som visar sig stämma i personlighetsbeskrivningarna. Ibland har läsandet på olika astrologihemsidor t.o.m. gett mig olika insikter om mig själv, saker som jag inte hade identifierat annars. Min vän och jag jämförde våra intryck, och hur vi själva upplevde oss som människor. Ibland ger astrologin ett redskap för att kunna prata om sig själv. Det är svårt att helt lösryckt börja prata om hur vi fungerar i en given situation, men genom att utgå från vårt element har vi någonting att bygga på. Ett mycket bra samtal, med andra ord. Dessutom mysigt att träffa min vän igen, vi har inte setts ordentligt på ganska länge.

Just nu leker jag mycket med definitioner, framför allt med definitioner av mig själv. Det känns på något sätt som att jag måste definiera vad jag är, för att sedan kunna bryta mig ur definitionerna. Oftast stör dom mig nämligen bara.

Jag tror det kallas för identitetsskapande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Vem säger att prat inte hjälper?

Den här veckan har hittills känts väldigt självcentrerad, av någon anledning. I måndags morse träffade jag min psykolog, igår hade jag först utvecklingssamtal med min mentor och sedan träffade jag M, en väldigt klarsynt god vän som vet typ det mesta om mig numera. Alla tillfällena gav massor med plats för mig att prata om mig själv – och jag kände att det var okej. Jag fick utveckla tankar jag haft inom mig väldigt länge, och även höra andras åsikter. Självklart var psykologsamtalet och mentorsamtalet mer ensidiga eftersom dom faktiskt uttalat handlade om mig, men det är det som är grejen. M lyssnade på mig för att hen ville, inte för att hen måste, och gav dessutom egna erfarenheter och tankar. Jag fick veta rätt mycket om henom också. Dessutom hoppar samtalet mycket mer med M, ena stunden pratade vi om anime, andra stunden om utanförskap och tredje stunden om ohälsosamt hög IQ 😛

Variation är bra, sägs det. Det sägs också att det är skönt att prata av sig. Efter två dagar av intensivt pratande kan jag inte annat än hålla med.

Alltså är jag på rätt bra humör idag – speciellt som jag är lagligt hemma från skolan, vi är lediga 🙂 Nu ska jag bara plugga lite också så känns det ännu bättre…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,