Dålighetskomplex

Jag är väldigt bra på att ha dåligt samvete för saker. Ibland undrar jag om jag inte tar på mig lite av alla andras dåliga samveten också, bara för att… Jag kan få dåligt samvete över precis vad som helst. Sen, till råga på allt, får jag dåligt samvete över att jag har dåligt samvete.

Ett exempel:
Dåligt samvete över att jag inte tar mig till skolan
leder till: Dåligt samvete över att jag inte gör något när jag nu ändå inte är där
leder till: Tankar om hur dålig jag är, för jag klarar ingenting
leder till: Jag blir paralyserad av min egen dålighet
leder till, senare på kvällen: Dåligt samvete över att jag slösat bort en hel dag

Ond cirkel helt enkelt… Det psykologen och jag försöker bryta är mitt ”dålighetskomplex”. Det vill säga att jag alltid tänker att jag är dålig så fort jag inte uppnår mina inre mål som jag har satt upp. Och eftersom dom målen är att jag ska klara allt, händer det rätt ofta att jag inte uppnår dom. Ergo, jag är dålig.

Eller?

Jag jobbar på att försöka se vad jag faktiskt gör i stället för att bara se vad jag inte gör. Men oj, vad svårt det är. Idag kan jag i alla fall, vid 14-tiden på eftermiddagen, konstatera att jag åtminstone gjort två saker på listan jag skrev i går kväll: mata sköldpaddan och skicka in bokrecensioner till skolan. Ytterligare två saker vet jag att jag kommer klara av, och förhoppningsvis ytterligare något på listan. Gör jag inte det, däremot, så kan jag i alla fall tänka på dom fyra saker jag har klarat av idag.

Kampen mot dåligheten går vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Tiden går framåt

Inte uppdaterat på ett tag, har haft fullt upp. Sedan sist har jag:

  • Skrivit klart och lämnat in mitt projektarbete
  • Blivit invald i styrelsen för Sverok Sthlm. Makt! 😛
  • Fått min studentmössa levererad. Nu är det inte långt kvar!
  • Arrangerat vampyrlajv (okej, bara inredningen, men ändå)
  • Kraschat bakrutan på föräldrarnas bil, samt lagat den (där rök Desperatia slutgiltigt från min planering…)
  • Köpt en skitsnygg cylinderhatt 🙂
  • Börjat använda Spotify, till slut.
  • Lite kort urval sådär… Har även haft en del underbara samtal med vänner, och lärt mig mycket om mig själv. Vad mer kan man begära på nästan en månad? 🙂

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

    Projektarbete *suck*

    Egentligen tycker jag ju att mitt projektarbete är intressant. Men nu känner jag stressen och pressen i hälarna, då det ska vara klart nästa vecka. Sitter i alla fall och skriver nu, idag har jag skrivit flera texter. Nu måste jag börja leta rätt på illustrationer och så, blir ju tråkigt om det bara är text i det hela. Tack och lov utgår mitt projektarbete från mina nörderier, annars hade jag aldrig orkat 🙂

    Jaja, det går framåt i alla fall…

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

    Skolan och jag

    För tillfället kommer vi inte särskilt bra överens. De två senaste veckorna har det varit extra illa, så här mycket frånvaro har jag aldrig haft. Jag klarar helt enkelt inte att sitta där och lyssna, anteckna, hänga med. Jag vill egentligen, då det knappt finns något som skrämmer mig så mycket som att inte bli klar med skolan.

    Problemet är att jag vet att jag kommer gå ut gymnasiet i vår. Jag vet att jag förmodligen kommer få minst g i alla ämnen. Det är bara min perfektionism som sätter sina spår. Jag vill inte gå ut med g, jag vill gå ut med mvg i allt! För jag vet att jag kan. Hur pretto det än låter. Och jag blir irriterad på att mitt mentala tillstånd just nu gör att jag inte kan utnyttja min kapacitet. Det stör mig något ofantligt.

    Det stör mig ännu mer att jag inte klarar av ens så pass mycket självdisciplin att jag kan ta mig till skolan. Denna morgon är ett utmärkt exempel. Jag borde varit i skolan för en timme sedan, i stället sitter jag här och har ångest över att jag inte gör det jag ska. Typiskt mig.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

    Upside down

    Den här dagen vet jag inte riktigt vad den har varit.

    Började med försening till skolan, kollaps, och en timmes sovande i skolans vilrum. Sen lite kort so, där jag efter den allmänna informationen gick och åt eftersom jag sovit över lunchen. Livlig diskussion med F. om att vi får mer skolarbete gjort när vi inte är i skolan. Sprang in i min engelskalärare (jag skulle haft engelska i morse, men jag sov då), lite virrigt men jag tror att vi fått någon ny uppgift. Efter det klasstid, info från syv om livet efter skolan.

    As if I need to know even more what I’m missing out on…

    Rusch till 20 minuters filosofi-seminarium om Descartes, jag har fortfarande inte läst igenom hela texten men tror att det gick ändå. Sen var skoldagen slut! Drog mig mot IKEA, köpte ett diskställ till Forodrims lokal, tog mig hem och åt äppelmunkar. Middag med moder, sen har jag monterat playmo och faktiskt nästan gjort klart en inlämningsuppgift till i morgon. Helt otroligt.

    I morgon eftermiddag ska jag montera diskstället också. Det är det enda jag kan relatera till som ska hända. Resten är suddigt.

    Den här dagen har varit så himla upp och ner. Har kastats mellan så olika stämningslägen. Ena minuten gråtande på en soffa, nästa ett telefonsamtal eller ett sms till en god vän där jag låter hyfsat normal. Till total upprymdhet vid lajvdiskussion. Det är svängningarna, som alltid, som är jobbiga. Samt tvånget att hålla fasaden uppe inför vissa personer. För jag är ju inte sådan.

    Problemet är att jag inte kan sova nu, trots att jag vet att jag borde sova eftersom jag måste upp ganska tidigt för att fixa min uppgift och hinna skriva ut den, och det gör mig så stressad att jag inte kan sova. Sen är det alldeles för komplicerat att gå och lägga sig också. Det innebär ju att jag måste resa mig upp, klä av mig, sätta på mig pyjamas, stänga av datorn, ställa väckarklockorna, släcka lamporna, borsta tänderna, hitta en bok, tända sänglampan, lägga kläderna någonstans som inte är på golvet… Jag orkar inte gå och lägga mig helt enkelt.

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Alla Helgons Dag

    Idag på religionsundervisningen diskuterade vi det ”sekulariserade Sverige”. Ett flertal i klassen sade att bara för att vi firar kristna högtider betyder inte det att vi är kristna i Sverige, det visar bara på våra kulturella traditioner. Det ligger ingen djupare mening bakom att vi t.ex. firar jul eller tänder ljus på Alla Helgons Dag. Vi har bara blivit vana vid det, och lägger inte längre någon större vikt i firandet.

    Till viss del håller jag med dem. Jag känner mig inte som kristen bara för att jag firar jul, påsk, Alla Helgons dag eller för att jag är ledig på Kristi Himmelfärdshelgen. Däremot kan känslan vid dessa högtider smyga sig igenom och ge dem en egen betydelse ändå. Detta märktes extra tydligt nu den första november. Min mormor gick bort i augusti, alltså visste jag att familjen antagligen skulle åka till hennes grav på allhelgona-kvällen. Som tidigare nämnt var jag på kongress i Uppsala, dvs separerad från min familj vid denna första minnesdag. Trots att jag inte är kristen bestämde jag mig för att gå till Uppsala kyrkogård och tända ett ljus för mormor i minneslunden där. Varför? För att ljus är en oerhört stark symbol för våra minnen. Jag har skrivit förut om människors fascination för eld – jag tror att ljusen på Alla Helgon är en del av det. Mitt ljus markerade min tanke, och gav mig en varm känsla, trots sorgen efter mormor.

    Vad jag försöker säga (tror jag), är att det trots allt finns högtider som alla kan fira utan att nödvändigtvis tillhöra religionen som ”paxat” dem. Känslan är viktigare än formen.

    mormors ljusstakar

    mormors ljusstakar

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

    Publicerat i Förflutenhet. Etiketter: , , , , . 3 Comments »