Day 07 – Your best friend

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag har aldrig varit bra på att ha bara en bästa vän, som det så ofta sägs att man ska ha. Framför allt med åldern har det utvecklats så att jag har ett ganska stort antal mycket nära vänner, som man väl ändå får påstå att en ”bästa vän” ska vara.

Det senaste året har jag inte hunnit umgås så mycket med flera av dom som jag räknat till mina allra bästa vänner förut, vilket känns väldigt tråkigt. Samtidigt så tror jag att det skulle fungera hyfsat bra att ta upp kontakten med dem igen, om vi verkligen försökte.

Jag är verkligen periodare när det gäller vänner, känns det som ibland. Jag umgås jättemycket med någon ett tag, och sen ses vi knappt alls. Sen umgås vi plötsligt jättemycket igen. Delvis tror jag det beror på att mitt kontaktnät är så sjukt stort. Hur många personer är det normalt att man umgås regelbundet med, liksom? Dygnets timmar räcker inte till.

Det är det som gör mig mest ledsen: att jag inte hinner umgås tillräckligt med alla underbara människor som finns runt omkring mig. De har alla sin egen plats att fylla, som ingen kan ta ifrån dem.

Annonser

Post-arr

Jag har varit ganska borta i huvudet både söndag och måndag (det här skrivs natten mellan måndag och tisdag), egentligen skulle jag behöva sova mycket mer men jag är för stressad vilket även märks på att jag skriver jättelånga meningar eftersom jag aldrig gör den naturliga pausen vid punkt i mitt huvud.

Maskeradbalen gick bra. Fantastiskt bra t.o.m., det gick mycket mycket smidigare än jag förväntade mig och de allra flesta deltagarna verkar jättenöjda. Så det är skönt! Känns häftigt att kunna tänka på något annat, även om det såklart fortfarande är saker kvar att ordna även efter balen.

Det är väl just alla dom där andra sakerna som stressar mig och gör att jag inte känner att jag kan gå och lägga mig… Städa, plugga, jobba, förbereda inför nästa lajv (som jag åker på på lördag, över dagen också), repa med orkestern inför konserten som är nästa vecka… Det är mycket nu. Och det säger jag alltid, jag vet. Snart, snart, tänker jag att det ska bli mindre att göra, men det blir liksom aldrig det.

Har dock bokat av en del saker den här veckan, för att hinna med annat. Så det är väl bra i alla fall, att jag börjar prioritera lite mer, och inser att jag nog faktiskt inte hinner allt. Det är en spännande insikt.

Nedräkning…

Nu är det endast fyra dagar kvar i skolan, innan vi slutar för i år. På tre av dessa dagar ska jag hinna med:

  • Lämna in en försenad psykologi-uppgift (den största vi gjort den här terminen)
  • Presentera en ”storyboard” på engelskan, också något försenad
  • På samhällsvetenskapslektionen skriva en kritik av en politisk filosof (i mitt fall Rawls) med exempel och vettig kritik
  • På historielektionen diskutera och presentera folkmordet på Herero-folket i Namibia i början av 1900-talet

Jag undrar hur jag ska hinna med detta. Förmodligen bättre om jag inte sitter här och skriver, utan faktiskt pluggar något av det, eller skriver en rapport. Men åååh vad trött jag blir… Dessutom ska jag hinna handla julklappar och jobba. 

Men bara fyra dagar till lov.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,