Förvirringen

Ytterligare en bekräftelse på att jag tydligen inte har samma krav på mig själv som alla andra.

I måndags kväll skickade jag in en i mina ögon fruktansvärd sammanfattning av en fem sidor lång text, jag var verkligen inte nöjd. Det var jättesvårt att skriva den, speciellt under pressen med uppsatsversionen som skulle in samtidigt. Idag på seminariet skulle sammanfattningarna diskuteras, så i går kväll när jag öppnade min mail låg där ett mail från kursläraren med min text plus kommentar bifogat.

Och läraren säger: ”Utmärkt arbete, jättebra sammanfattning! Lite kort kanske (man hade kunnat lägga till några grejer typ det här och det här), men överlag mycket bra arbete!”

?

Hur kan min usla sammanfattning anses som jättebra? Förvirringen är total, men jag antar att det är bra.

Jag undrar bara när jag ska lära mig bedöma mina texters värde ordentligt.

(För det är bara texterna det här händer med, jag har en tendens att plugga för lite till tentorna i stället.)

Annonser

Bubbling around

Yes, that’s what I’m doing. I hardly recognize myself. This need to be with a certain person, my willingness to drop basically everything for this person. I think that’s what they call love. The total happiness while with this special special person.

I just hope I’ll manage to live up to my ideals. It’s so easy to have ideals when you’re not in love, now comes the true test.

At the same time trying to go on with my life and the things I do (like studying for example!). I should be writing an essay today, but so far (I’ve been awake for 3 hrs) nothing accomplished.

Dreams dreams dreams… And stress at the same time, over so many other things. I just want to bury myself in this happy feeling and forget about everything else, but sadly, that is not the way things work.

Oh well, I’ll manage, I’ll pull through, somehow, I always do. So far anyway.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Återvändo

Jag har firat jul och nyår, börjat skolan igen, återupptagit diverse aktiviteter samt umgåtts med folk. Dessutom har jag haft skrivkramp. Egentligen har jag velat blogga, men det har inte gått. Förhoppningsvis blir det bättre nu. 

Eller kanske snarare: det måste bli bättre. Har ett flertal uppsatser att skriva i diverse ämnen (engelska, samhällsvetenskap), och de måste in…

Men i vilket fall. Jag är tillbaka år 2009. Inte nödvändigtvis gladare, piggare eller mer effektiv, men åtminstone lite stabilare än förut. Lite mer självkännedom, lite mer jag, vem vet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,