Day 07 – Your best friend

Det här inlägget ingår i det här projektet.

Jag har aldrig varit bra på att ha bara en bästa vän, som det så ofta sägs att man ska ha. Framför allt med åldern har det utvecklats så att jag har ett ganska stort antal mycket nära vänner, som man väl ändå får påstå att en ”bästa vän” ska vara.

Det senaste året har jag inte hunnit umgås så mycket med flera av dom som jag räknat till mina allra bästa vänner förut, vilket känns väldigt tråkigt. Samtidigt så tror jag att det skulle fungera hyfsat bra att ta upp kontakten med dem igen, om vi verkligen försökte.

Jag är verkligen periodare när det gäller vänner, känns det som ibland. Jag umgås jättemycket med någon ett tag, och sen ses vi knappt alls. Sen umgås vi plötsligt jättemycket igen. Delvis tror jag det beror på att mitt kontaktnät är så sjukt stort. Hur många personer är det normalt att man umgås regelbundet med, liksom? Dygnets timmar räcker inte till.

Det är det som gör mig mest ledsen: att jag inte hinner umgås tillräckligt med alla underbara människor som finns runt omkring mig. De har alla sin egen plats att fylla, som ingen kan ta ifrån dem.

Omvänd gubbsjuka

Ibland undrar jag lite över min bekantskapskrets. Samt över mig själv förstås (men vem gör inte det?). Det är nämligen så att när jag kommer in i olika sammanhang, i nya kretsar, så är det ofta de ~35-åriga männen som ”faller” för mig. Det vill säga, vill umgås med mig, utbyta tankar, ha kul, skratta osv. Helt enkelt vara kompis. Någon enstaka gång händer det att någon av dem blir kär i mig också, men oftast inte.

Och jag trivs bra med dem också. Vi har mycket likadan humor, och gemensamma intressen. Men jag undrar varför jag kommer så bra överens med män, speciellt sådana som är ca 15 år äldre än mig? Visst, jag kommer överens med kvinnor också, men i mycket lägre grad. Det är få kvinnor som jag får kontakt med på det omedelbara sätt som jag har träffat flera av mina manliga vänner.

Min vänskapskrets är helt enkelt snedfördelad. Både ålders-och könsmässigt. Just nu saknar jag helt enkelt en kvinnlig förebild, kanske man kan säga. Alla mina nära kvinnliga vänner är lika gamla eller yngre än mig. Oftast stör det mig inte, men det finns ändå tillfällen då jag blir trött på att vara ”tjejen”.

Det jag hoppas, verkligen hoppas, är att dessa män, mina vänner, inte umgås med mig för att jag är en ”söt 20-åring”. Jag tvivlar på att det är därför, men misstanken ligger alltid där. Det hjälper ju inte heller att moder min har inplanterat tanken att det är någonting fel med förhållanden där ålderskillnaden är för stor. Jag vill inte tänka att mina vänner utnyttjar mig, men samtidigt finns alltid en möjlighet. Som jag vet kan det ju dessutom hända hur gammal vännen än är, så egentligen borde jag inte oroa mig så mycket.

En tanke jag verkligen aldrig kan komma ifrån däremot är: Varför går jag så bra ihop med män? Jag är inte speciellt attraherad av dom, är det därför? Är det för att jag vägrar spela spelet, är det för att jag förstår deras tankar? Varför? Har vi likadan humor? Tänker vi likadant? Vad skiljer i så fall mitt tänk från andra tjejers tänk? Förmodligen ligger det någonting i att jag känner mig ”trygg i min roll som tjej”. Vilket är förfärligt egentligen. Är jag ensam tjej är jag ju självklart tjej, dyker det upp några fler måste jag förhålla mig till dom.

Krångligheter, krångligheter… Jag får i alla fall jobba på att skaffa mig fler kvinnliga vänner. För det är något jag känner att jag behöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Personligheten enligt stjärntecken

Gick en lång promenad igår (från Slussen till Kungsträdgården till Alvik) med en vän, och någonstans vid Thorildsplan kom vi in på stjärntecken. Går det att förklara sig själv med astrologi? Vi fokuserade mest på elementen, framförallt i kontraster mellan dem (då vi båda är eldelement och en gemensam god vän till oss är vatten).

Jag identifierar mig mer och mer som en eldmänniska – trots att jag inte tror på horoskop är det mer och mer som visar sig stämma i personlighetsbeskrivningarna. Ibland har läsandet på olika astrologihemsidor t.o.m. gett mig olika insikter om mig själv, saker som jag inte hade identifierat annars. Min vän och jag jämförde våra intryck, och hur vi själva upplevde oss som människor. Ibland ger astrologin ett redskap för att kunna prata om sig själv. Det är svårt att helt lösryckt börja prata om hur vi fungerar i en given situation, men genom att utgå från vårt element har vi någonting att bygga på. Ett mycket bra samtal, med andra ord. Dessutom mysigt att träffa min vän igen, vi har inte setts ordentligt på ganska länge.

Just nu leker jag mycket med definitioner, framför allt med definitioner av mig själv. Det känns på något sätt som att jag måste definiera vad jag är, för att sedan kunna bryta mig ur definitionerna. Oftast stör dom mig nämligen bara.

Jag tror det kallas för identitetsskapande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Tiden går framåt

Inte uppdaterat på ett tag, har haft fullt upp. Sedan sist har jag:

  • Skrivit klart och lämnat in mitt projektarbete
  • Blivit invald i styrelsen för Sverok Sthlm. Makt! 😛
  • Fått min studentmössa levererad. Nu är det inte långt kvar!
  • Arrangerat vampyrlajv (okej, bara inredningen, men ändå)
  • Kraschat bakrutan på föräldrarnas bil, samt lagat den (där rök Desperatia slutgiltigt från min planering…)
  • Köpt en skitsnygg cylinderhatt 🙂
  • Börjat använda Spotify, till slut.
  • Lite kort urval sådär… Har även haft en del underbara samtal med vänner, och lärt mig mycket om mig själv. Vad mer kan man begära på nästan en månad? 🙂

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

    Vem säger att prat inte hjälper?

    Den här veckan har hittills känts väldigt självcentrerad, av någon anledning. I måndags morse träffade jag min psykolog, igår hade jag först utvecklingssamtal med min mentor och sedan träffade jag M, en väldigt klarsynt god vän som vet typ det mesta om mig numera. Alla tillfällena gav massor med plats för mig att prata om mig själv – och jag kände att det var okej. Jag fick utveckla tankar jag haft inom mig väldigt länge, och även höra andras åsikter. Självklart var psykologsamtalet och mentorsamtalet mer ensidiga eftersom dom faktiskt uttalat handlade om mig, men det är det som är grejen. M lyssnade på mig för att hen ville, inte för att hen måste, och gav dessutom egna erfarenheter och tankar. Jag fick veta rätt mycket om henom också. Dessutom hoppar samtalet mycket mer med M, ena stunden pratade vi om anime, andra stunden om utanförskap och tredje stunden om ohälsosamt hög IQ 😛

    Variation är bra, sägs det. Det sägs också att det är skönt att prata av sig. Efter två dagar av intensivt pratande kan jag inte annat än hålla med.

    Alltså är jag på rätt bra humör idag – speciellt som jag är lagligt hemma från skolan, vi är lediga 🙂 Nu ska jag bara plugga lite också så känns det ännu bättre…

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Bra dagar: intriger, samtal, idéer och ärlighet

    Idag har varit en bra dag. Först gick jag upp, la in en tvätt, sen gick jag tillbaka till sängen 🙂 Det var jättehärligt! Gick upp några timmar senare, tvättade håret, åt lite frukost, hängde upp tvätten och begav mig in mot staden.

    Satt i 3-4 timmar på ett kafé med två Nosferatu-vänner och planerade så mycket kul grejer som vi ska utsätta lajvet för! Det är så inspirerande att prata med riktigt hängivna lajvare som vill att det händer saker. Ännu bättre är det när dom faktiskt har konkreta förslag. Så det här kommer bli kul tror jag 😉 Sen är båda två så gulliga personer generellt, så det var så bra timmar som det kan bli. Sen skulle den ena åka tillbaka till Karlstad, så vi följde honom till bussen.

    Efter detta var det dags för nästa långa samtal. Träffade ett av mina söton, och först pratade vi massor massor massor om lajv (ja, vi är båda hängivna vampyrlajvare…). Sen övergick vi till att prata om relationer. Finns det något underbarare än att vandra omkring i ett mörkt Stockholm och diskutera sådant som är viktigt med någon man tycker mycket om? Till min glädje visade det sig (nog för att jag anat det) att även han har starka relationsanarkistiska tendenser. Det är bra, för det innebär att vi kan fortsätta det vi håller på med utan att det blir jobbigt för någon av oss. Vi behövde prata om det, och jag är glad att jag faktiskt tog initiativ till att träffas ikväll. Kommunikation är verkligen a och o. Så vi kom fram till lite saker 🙂 Vilket jag mår jättebra av. Det är en del i mitt tillfrisknande tror jag – att faktiskt försöka göra något åt jobbiga saker samt att försöka finna (och omsätta i praktiken) delar av mig själv…

    Så ja, en bra dag. Det känns som att jag har pratat mycket 😛 Tyvärr är jag dock fortfarande sjuk (= host & snor). Men det går nog över så småningom…

    Läs även andra bloggares åsikter om , ,