Shiny Stockings

Av någon anledning har jag hakat upp mig på Shiny Stockings på senaste tiden. Idag när jag fick önska sista låten på repetitionen var det alltså ganska självskrivet vilken det blev. Alla tyckte väl inte att det var jättekul, men va fan liksom.

Min hook-up började för någon vecka sedan, när vi på Lindy Hop-kursen plötsligt dansade till en låt jag sjöng med i. Lyckades inte koppla vad det var för låt förräns senare – naturligtvis var det Shiny Stockings. Sedan den gången har vi dansat till den flera gånger, den går ungefär så snabbt som vi klarar att dansa just nu 😉 Den har ett skönt gung och sätter sig på hjärnan. Dessutom är ju jazz alltid bra. I like.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Lyckans hjul

Pratade med en tjej på kören i kväll, det visade sig att hon aldrig har hört Carmina Burana (Orffs version). Så nästa vecka ska jag ta med det till henne. Hela Carmina Burana är verkligen ett mästerverk, och O Fortuna är helt fantastisk. Varje gång jag hör stycket får jag rysningar, det suger verkligen tag i hela kroppen. Hittade ett klipp på youtube, helt okej ljudkvalité, även om bilden är lite skakig. Lyssna och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Flight of the Conchords

Igår började jag och F. titta på Flight of the Conchords när vi satt och pluggade i skolan. Idag har jag fortsatt, har letat mig igenom massor av klipp på youtube. Youtube är bra. Hittills har jag hittat två favoriter, Business Time och Sello Tape. Fast Albi the Racist Dragon är också sjukt bra!

Jag gillar verkligen sådana som Flight of the Conchords. Dom påminner mig om Stephen Lynch, som också är en oerhört begåvad komiker/musiker. Just att dom lyckas med kombinationen musik och humor är så imponerande. Har ni inte hört varken FotC eller Stephen Lynch rekommenderar jag dom varmt! Youtube is your friend 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dane Cook: Crying

Det är helt otroligt hur mycket den här sketchen stämmer in på hur det är att gråta. B visade den för mig någon gång i våras, och det gick nästan inte att titta på den, den låg för nära verkligheten. Fantastiskt bra sketch!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Delicatessen

Har precis kollat på filmen Delicatessen, av Jean-Pierre Jeunet (regissören av Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain) och Marc Caro. Den här filmen gjordes dock 1991, dvs tio år innan Amélie. Flera saker går att känna igen som Jeunet, bl.a. en del fantastiska detaljsekvenser och miner. En del av skådespelarna från Delicatessen dyker även upp i Amélie

Filmen handlar om ett post-apokalyptiskt Frankrike, och vad människor gör för att överleva. Det känns som att den är en blandning av ond bråd död (given av en köttyxa…) och känsliga musikstunder med duettspel av cello och såg. Det känns som att redan här har Jeunet hittat sin filmform, som sedan återkommer i Amélie. Det är många udda detaljer med, och ett flertal till synes helt random scener som egentligen inte bidrar till handlingen utan bara finns med som bakgrundsliv. Dit kan räknas Aurore och hennes konstanta självmordsförsök, mannen i källaren med grodor och sniglar i hela rummet, dom två små pojkarna (fast deras ”skämt” ibland har direkta konsekvenser för huvudstoryn) samt till viss del dom två bröderna (?) som tillverkar råmande burkar. Dessa lever sina egna liv, och gnäller möjligtvis ibland på att dom är hungriga, men annars påverkar de inte berättelsen så mycket. 

Jag gillar sättet Jeunet och Caro har gjort den här filmen, det är (trots den något makabra handlingen) en må-brafilm. Kärleksparet får ju varandra till slut 🙂 (Efter att i princip alla andra dött, verkar det som…)

Här är ett fint litet utdrag, som jag hittade på youtube:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Galenskaparna & After Shave

En annan humorfavorit är Galenskaparna & After Shave. Deras filmer, sånger & sketcher är bland det första jag kan minnas att jag såg på teve 🙂 Det här klippet kommer från den första av deras filmer som jag såg, tror jag: Leif.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Publicerat i Kulturish, Skratt. Etiketter: , , . Leave a Comment »

Eddie Izzard: Death Star Canteen

Det här är en av dom bästa sketcher jag någonsin hört/sett. Och den här legoversionen, med Eddie Izzard som voice-over är helt fantastiskt bra. Den här får mig alltid att skratta, hur nere jag än är… Youtube är bra 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,