Det här inlägget ingår i det här projektet.
Inspirerad av #prataomdet, fast inte om något jobbigt tillfälle. Utan tvärtom.
Tillfället då allting för första gången kändes helt rätt och bra. När vi var överens om vad vi gjorde, och varför, och bestämde oss för att det var rätt. Och jag ville, och för första gången verkligen vågade erkänna för mig själv att jag ville. Och att smärtan inte spelade någon större roll, för jag kände mig så trygg att jag kunde prata om det och då blev det bättre. För vi provade och experimenterade.
Det ögonblicket är jag tacksam och lycklig över, och stolt över att ha varit en del av.
Privat, javisst? 🙂
Orangia 
Lämna en kommentar